Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Re’n tecknas solens väg af morgonrodnans händer,
Som öppnar österns port och med sin fackla tänder
Den första grynings rand.
Min stillhet är ej mer. Jag dess välgerning saknar.
Bland menskor återförd, bekymret kring mig vaknar,
Med dagens början ny hans omsorg väntar mig.
Men du, försvunna natt, som fredat dessa lunder!
Om jag till någons väl kan helga mödans stunder.
Skall jag ej sörja dig.
Ode öfver Hoppet.
Du Gudamakt, som huld och öm
För hjertat målar i din dröm
Ej hvad det får, men hvad det lyster;
Som på en diktad framtid stödd,
Af aningen och minnet född,
Ar Nöjets mor och Kärleks syster.
Du jordens väl, du milda Hopp!
Som ur ditt hägn i lifvets lopp
Såg aldrig än en dödlig vika;
Som lyser plågans mörka dag,
At sjelfva glädjen ger behag,
Är alltid nytt och alltid lika.
Din tröst af himlen blef beskärd
Ät en till mödor ämnad verld,
Som villigt lyder dina lagar.
Behaglig i din flygtighet,
Du följas än med liflighet
Af den du sviker alla dagar.
O Hopp! jag sjunger ditt behag.
Hvad plågad dödlig om ej jag
Har njutit dina känslors lycka?
Mitt hjerta näres af din röst,
När utan vänner, utan tröst,
Jag känner ödet mig förtrycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
