Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gör, att under stormens brak
En usling sig på brutna vrak
Med sluten syn åt böljan lemnar;
Det lyser fångens dödshvalf opp,
Som sjunger än en frihets hopp,
Det ödet honom aldrig ämnar.
På kryckan gubben svag och tung
Vid dess förbländning ser sig ung
Med dödens fåror uti pannan;
Han lägger grund till ett palats,
Der sjelf han aldrig vinner plats,
Och samlar ägor för en annan.
Åt den som fräts af sjukdoms qval
Det lofvar nva åldrars tal,
De förras kraft och fordna helsa;
Det skymmer bort hans öppna graf
Och i den stund, han tynar af,
Försäkrar än att honom frälsa.
Uti en verld för tanken skymd
Det sigtar i en okänd rymd
Bland gissningars och löftens töcken,
Det rår på vansklighetens lag
Och kastas än sin sista dag
Pä sjelfva evighetens öken.
I sömnens vård bland drömmars krets
Jag på en nytänd månes spets
Fick Hoppets klara boning skåda;
Gudinnan der på blommors bädd
Var af de strålars glans beklädd,
Som morgonrodnans ankomst båda.
Dess hufvud himlabågen bar,
Som lofvar oss, vid dundrets dar,
Att luftens hvalf skall åter renas.
Uti beständigt vexlingslopp,
Af tankar en bevingad tropp
I lekar kring dess syn förenas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
