Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emot den hårdhet hämna mig,
Som orättvist mitt namn förtryckte,
Till riddare för Disas rykte
Hon nedsteg sjelf att utse dig.»
»O drottning», sade jag förvånad,
»Hvad vitsord kan jag gf ditt namn,
Hvars hågkomst, för mitt tidhvarf plånad,
Begrafs i tjugo seklers famn?
Hvad runor, högar ellei grifter
Förvara än de glömda skrifter,
Som åt din häfdatecknare
Om dina åldrade bedrifter
Allena kunde kunskap ge?»
»Jag», svarade hon, »i din möda
Skall sjelf din omsorg understöda.
Du vet det närmsta kabinett,
Med soffor och fåtöljer klädt,
Som stundom er till läsning tjenar
Och stundom sig på vänligt sätt
Till middagssömnens fristad länar;
Dess fordom jernbeslagna mur,
Som Masreliez för eder målar,
Och der tapetens silke prålar
Bland Kinas blommor, färg och djur,
Befästes förr mot dagens strålar
Och var min egen jungfrubur.
I detta rum, af mig bevarad,
Min krönika du finna skall
För dig på bordet uppenbarad;
I murens djup tills nu förvarad
Mot tidehvarfvens olycksfall.
Der skall min lefnad bli förklarad.
Men innan du för verlden gått
Att mina häfders frejd bevisa,
Bär dem, med helsningen från Disa,
Till arfvingen af hennes slott.
Vald sanningen att vitsord bära,
Dess kunskap ej för verlden göm,
Och mins, om hennes vitsord öm:
Näst efter dygdens egen ära,
Är den att tolka dess beröm.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
