Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skall offra allt att sig försvara
Och draga svärden för hvarann;
Skall då, när jernen redan måtta
Emot hvarannan menskas bröst,
Ej skönheten till deras tröst
Få äfven sina vapen blotta?
Ja, på en gång mot farans makt
Och ondskans tungor utan häpnad,
Med dygdens segrande förakt,
Gå, vackra Disa! oförsagdt,
Blott i naturens rustning väpnad.
Med mössa, bubblande af flor,
Broderad mantel, silkesskor
Och sobelpels och stic-kadt bälte
En annan flicka hade sått
Och vid paraden ödmjukt stått
Med en supplik till nordens hjelte,
Som henne kanske sjelf försmått
Och låtit säga henne blott
Med någon ungersven från tronen
Att söka svar i revisionen.
Nej, Disa bättre har förstått.
Och sedan hon, att fylla lagen,
Tog an sitt modiga beslut,
Rådfrågade nu blott behagen.
Hur hon det skulle föra ut.
De snart för hennes tankar sade,
Att ingen lag så mäktig var,
Och ingen lagman så barbar,
Mot hvilken skönheten ej hade
Oöfvervinnliga försvar;
Att om hon redan hjertat dårar,
När hon i sorgens drägt är döljd
Och, bedjande och öfverhöljd,
Har blott till vapen sina tårar;
Så mvcket mer, om i sin das
j ’ O
Hon låter slöjans förlåt falla,
Hon segra skall, fast hon är svag,
Och bönen bvta sig till las,
Och vara sedd bli att befalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
