Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af deras delta ymnighet
Låt dina frälsta offer fägnas;
Med åkerns redskap af din hand
Och denna nya säd försedde,
Sänd dem att uppta nya land,
Kring Glis-sjöns obebyggda strand
I gagnlös hvila vidsträckt bredde,
Och låt kring rymden af vår nord,
Med deras händer fruktbar gjord,
Din spiras gräns bli lika buren
Af odlingen som af naturen,
Från Fyriså till Titis fjord.
Så verkställs gudamaktens vilja,
Och under denna mening blott
Har jag det dolda svar förstått,
Som böd dig folket från dig skilja.
Men om du tror att himmelen,
När du för denna mildhet prisas,
Med något blod skall blidkas än,
Så utgjut för dem alla Disas.
Nöjd att försoningsmedlet bli
Emellan gudarna och jorden,
För din och sällheten af norden,
Tag mot en ny Iphigenie.»
För tronens fot, på knä förklarad,
Bar ödmjukt Disa denna bön,
Af ömma bifall tyst besvarad.
Men när hon uppsteg mera skön,
För allas ögon uppenbarad,
När af de tårar, dem hon göt,
Man såg hur perlorna beströdde
Pä hennes obétäckta sköt
De rosor, blygsamheten födde,
Förundran afbröt alla tvång.
Förtjusta handklapp på en gång
Dess vishet, tal och skönhet fira.
Och, stödjande emot sin spira,
På tronen Sigtrud reste sig.
»O du», sad’ han, »som nalkas mig!
Om antingen som dödlig qvinna,
Till gudarnes förtrogna gjord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
