Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon bryter middagssolens strålar
Mot imman af den ljusblå skyn?
Ar han utaf den gördel tagen,
Hvars band kring Cvthereas kropp,
I skuggan långt från Mars och dagen,
Cyniras son fick lösa opp?
Nej, ingen gudom vapen sänder
Till en rival som Celamé,
Hon knöt den sjelf med sluga händer,
Att Kärleken en snara ge.
En dag till hennes nattduk buden
Med Gracerna, som följdes åt,
Kom, lekande, den lilla guden
Och väntade ej ett försåt.
Förmäten flög han kring och smekte
De täckheter, hans öga såg;
Men blef ej varse, då han lekte,
Att han i snaran redan låg.
Ty när han utan misstro svingar
Och skalkas med en näsvis hand,
Knöt Celamé en af hans vingar
I nätet af sin gördels band.
En stund han med sitt fängsel leker
Och, leende åt hennes list,
Med ena vingen henne smeker,
Se n han den andras frihet mist.
Än vågar han sig ej beklaga,
I skämt sin oro dölja vill
Och söker sig ur fängslet draga,
Så långt hans krafter räcka till.
Men fåfängt han på bandet rycker,
Och gråtande han ber till slut:
O Celamé! lös opp den knut,
Som mig så hårdt på vingen trycker!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
