Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de brottsligaste gerningar, som störtat Curtius i hålan och
satt knifven i Ravaillacs hand. Det är de, som ur samma
passion frambragt så olika gerningar, som gjorde Alexander
till inkräktare samt Bernhard till stiftare af munk-orden,
Wilhelm Penn i sina lagar till toleransens, fredens och
men-niskornas vän, som bragt Brutus att af kärlek till sitt
fädernesland mörda sin välgörare, och så många andra att
dö för sina konungar. Med ett ord: laglvdnad, frihets eller
ö ö J ’
träldoms anda, afguderi, vidskepelse, fanatism, heder, dygder
och laster hafva berott och bero af tänkesätten. Exemplen
äro så många, att nästan intet hade behöft anföras. Också
bestrides icke tänkesättens välde. Tvärtom, sjelfva de, som
neka upplysningens kraft, erkänna fördomarnes styrka.
Men då man medgifvit de enskilda och allmänna
tänkesättens, medgifvit fördomarnes välde, hvad annat har man
gjort än medgifvit upplysningens? Tänkesätten kunna vara
af tvenne slag, riktiga eller oriktiga. I det förra fallet äro
de villfarelser och fördomar, i det senare hvad jag genom
hela denna afhandling kallat upplysning. Emellan lögn och
sanning är ingen skilnad i anseende till den som tror lögnen,
ty för honom är denna lögn sanning. Skilnaden är endast,
att den ena genom sin natur är ämnad att falla, den andra
att evigt bestå. Skulle nu icke sanning hafva samma verkan
som lögn, en rätt öfvertygelse som en falsk. Nej, den som
nekar detta, har aldrig känt sanningen, icke känt den kraft
och styrka, som hon för med sig, icke den höjd, hvartill
hon lyfter själar, han är icke värd att nämna hennes
helgade namn.
Om det någonsin bör tillåtas den filosofiska skribenten
att öfverlemna sig till känslornas intryck, om hans ifver
någonsin bör väckas, så vore det, då fråga är om sanning.
o ’ ’ ö c-
Men qväfvom alla sådana utbrott och återvändom till bevis;
de äro sanningens egna vapen, och det är blott i hennes
hand, som dessa vapen blifva oöfvervinneliga. Man invänder,
att menniskorna äro födde att bedragas och fara vilse; att
fördomarne låna sin styrka af de passioner, som dem
fram-födt och underhålla: af egennvtta, högmod, fåfänga, fruktan.
ö J ’ ö “ o *
Det är ostridigt, att fördomar ej kunna komma från mera
än tvenne källor: från okunnighet och villfarelse, eller från
passioner, som förhindra och qväfva förnuftets bruk eller
missleda och öfverväldiga omdömet. Leinnom för en stund
passionerna å sido och sägom endast, alt både okunnighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
