- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
477

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

regering är öfver båda dessa faror. När vi derföre ifra för
den ädlaste af menniskors rättigheter, den att upplysa sina
likar, så klandrom icke de regeringar, hvilka söka
förekomma missbruket af denna rättighet, hvilka med förnuft
vaka emot all förförelse.

Den rätta frågan är, om det sanna icke äfven kan
åstadkomma ondt. Genom dess egen natur kan det
visserligen icke skada, ty hvad afgör det sanna i de ämnen, som
röra samhället? Nyttan. Men om samhället vore illa
in-rättadt, om medborgarne vore i mist ning af sina rättigheter
eller förtryckte, skulle icke då kännedomen af det goda, af
rättigheterna, kunna åstadkomma skada, och skulle icke i
sådana fall en fortfarande okunnighet vara lyckligare? Man
skall icke nöja sig med det svaret, att denna kännedom är
omöjlig att för alla tider förekomma; man skall fråga,
hvar-före åtminstone icke så länge som möjligt är förekomma
den; hvarföre väcka en allmänhet ur ett stilla lugn till
äf-ventyrliga uppträden? Då vi skärskåda det onda, som
upplysning möjligen skulle kunna verka, så afgörom icke för
snart, att det som kunde vara skadligt eller vådligt för vissa,
är det äfven för samhället. Vare i synnerhet långt ifrån
oss att af feghet förråda sanningen. Anmärkom endast att
upplysningen har tvenne sätt att verka, hvilka båda kunna
leda till ändamålet. Det första, det jag genom hela denna
skrift beskrifvit, det som är upplysningens egentliga medel,
är att genom skäl och bevis förstöra fördomarne, bibringa
en sann öfvertygelse och af tiden vänta rättelsen. Med en
rätt upplysning följer foglighet, fördrag med menniskors
villfarelser, fel och svagheter, äfven med olägenheter, en
afsky för våldsamma utvägar. Sällan såg man de upplyste
vara orolige medborgare. För att visa upplysningens rätta
värde, har jag framstält dessa lyckliga förbättringar i
samhället, i lagar och författningar, dem upplysningen utan
skakningar, utan blod, utan förstörelse tillvägabragt. Jag
har dock äfven framstält en annan tafla; och huru skulle
den kunna döljas? Huru skulle en författare kunna vara
nog svag att icke omnämna sanningens kraft att bryta alla
hinder, att tränga genom eld och lågor? Men huru skulle
han tillika kunna vara nog ensidig att förtiga att, när
sanningen med våld måste utbreda sitt välde, hafva dess spår,
likasom spåren af allt våld, varit blodstänkta och märkta af
menniskoslägtets olyckor? Så ofta någon stor villfarelse är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free