Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bör man för det onda, de verkat, vilja vara det goda
förutan? Bör man önska, att hvarken kristendomen eller
reformationen gifvits? Nej, men man har full rätt att önska,
det dessa kunnat framtränga utan olyckor; att önska, det
regenterna och folken varit klokare.
Då det gifves ett sätt för sanningen att blifva verkstäld
utan våldsamhet, är detta sätt utan tvifvel det bästa och
det lyckligaste. Ehuru svårt det är att i en strid emellan
stora intressen vänta lugn, måtta och rättvisa, tror jag
likväl de häftiga utbrotten icke omöjliga att afvärja. Om i
ett tidehvarf, der de våldsammaste skakningar antingen
sön-derslita eller hota Europas stater, en enskild medborgare,
som älskar menniskorna, sitt fädernesland och sanningen,
som lider vid sina likars olyckor, vågar yttra några tankar,
så skall hans förmätenhet, i fall detta namn någonsin bör
gifvas välmeningen, åtminstone finna en ursäkt i renheten
af lians afsigter. Fåfängt, fåfängt smickrar sig någon makt
att kunna förstöra det sanna. De mäktige böra derföre
endast skilja det sanna och det nyttiga från det falska
och ’skadliga. Skyldigheten att göra denna urskillning
åligger framför allt regenterna, hvilka då först äro sin makt
värdiga, när de handla med undersåter som en fader med
sina barn. Det sanna och det nyttiga en gång kändt, är
det regenters skyldighet att det till verkställighet befordra.
De äro denna verkställighet skyldige icke allenast åt sitt
folk, som har rätt att af dem fordra sällhet, utan äfven åt
sin egen ära; ty hvad ära är den att i en fruktlös strid emot
55 ’ J
sanningen upphemta snart kullfallande fördelar, skörda snart
vissnade lagrar? Den hjelte, som börjat det konungahus,
af hvilket Sverige regeras, Gustaf Vasa, är regenters eftersvn.
Han såg sanningen och verkstälde den i trots af fördomen
på ett sätt, som skall väcka alla tiders vördnad och
beundran. Philip II utsläckte reformationen i Spanien, och
Sixtus V har förvärfvat sig namnkunnighet genom sin konst
att upprätthålla påfvemaktens lutande anseende. Ingendera
har dock kunnat förekomma en allmän och betydlig ändring
i tänkesätten. Konungar! I som viljen finna ett rum i
minnets tempel, väljen emellan Gustafs eller Philips och Sixti
odödlighet. Valet bör icke blifva eder svårt.
Så stor skyldigheten att verkställa det goda, så stor
den att verkställa detsamma med varsamhet, klokhet,
foglighet och stillhet. Alla hastiga och häftiga ändringar äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
