Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i likhet med hela Gustaf lll:s omsifnino; kände han sig
o O o
manad att försöka sina krafter inom poesien, och att dessa
försök merendels slogo väl ut, derpå äro de flesta af hans
dikter fullgiltiga bevis.
Konung Gustaf III:s karakteristik.
Ingen konung har besuttit tronen med mera smickrande
liknelser till en säll och ärofull regering än Gustaf III.
Efter regeringsförändringen 1772 hade denne herre icke
be-höft mera än hvila sig på sina lagrar, föra ett stilla och
lugnt regemente och låta sina undersåter, som tillbådo
honom, njuta fredens och trygghetens frukter, under det de
ännu hade i friskt minne de ohyggligheter, som inbördes
tvedrägt, förföljelser och osäkerhet medfört. Men naturen,
som utrustat honom med sällsynta och lysande gåfvor, hade
ej skänkt honom de egenskaper, som skulle göra honom
och hans fädernesland lyckliga. En orolig ande, underhållen
af en utsväfvande inbillningsgåfva och flera mäktiga
fördomar, tilläto honom icke följa den jemna och afmätta väg,
vishet och rättrådighet föreskrifva, och tyglades icke af de
grundsatser, som tillhöra en dygdig och ren karakter. Han
ådagalade alltid mera snille än upplysning. Hans ärelystnad
var oinskränkt; men vid ära förband han intet annat begrepp
än lvsande välde och trodde den bestå mera i ett stort än
i ett godt namn. Deruti såg han det förnämsta målet för
en konungs bemödande, och i en konung en dödlig, som
föga borde bindas af sedolärans föreskrifter. Dessa fel
tillhörde hufvudsakligen hans uppfostran och den tid, hvari
han uppväxte. Till båda kan hänföras hans konstlade
väsende, hans vana att heldre genom omvägar än rätt fram
gå till sina ändamål. Deremot hade både uppfostran och
lynne del i hans förblindelse af fabelhjeltars bragder och
oupplysta tiders apoteoser, i hans outtröttliga håg för
blänkande förslag, i hans ständiga ombyten af nöjen till
skingrande af en likformig lefnads ledsnad, i hans böjelse för
ståt, den han trodde böra utmärka huru högt en konung är
uppsatt öfver andra menniskor. Deraf hans fåfänga, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
