Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ejvindr Skaldaspillers liksång
öfver konung Håkan i Norge.
Den Gud, som örlig styr, böd ödets kyrjor*) fara
Kring Norden, att se ut en kung af Yngves ätt,
Som med sitt mod förtjent att gäst i Gimle vara
Oeh njuta gudars rätt.
De funno Haralds son, som brynjan på sig dragit
Och stolt af ärans hopp i fanans skugga stod,
Der mellan svängda svärd en strid sin början tagit,
Som tömde strömmar blod.
Den här, som honom sett förmätna jarlar gifva
Förtjenta banesår, blef eldad af hans röst;
Och skenet af hans hjelm förmådde styrkan lifva
I hvarje krigsmans bröst.
Af ädel ifver tänd, han brynjan från sig kastar,
Och skild från vapnens skjul, blott af sitt mod betäekt,
Emot den kämpaflock i heta duster hastar,
Som hjeltens täflan väckt.
Hans svärd, af dvergar smidt, sig genom pansar tvingar,
Än sköldar genomskär, än splittrar digra spjut,
Än nött af täta hugg mot klufna hjelmar klingar,
Der blodet frusar ut.
Uti den tappra här, som i hans fotspår följer,
Mot mången hjessas skål i stycken klingan far.
De röda vågors svall, som fältet öfversköljer,
Till hafvet utlopp tar.
Så rasar Odens storm med dödens kalla ilar,
När ära eller guld har eldat kämpars mod;
Oeh korpens snåla blick på likens bäddar hvilar,
Begärlig efter blod.
De djerfva kungar nu med brutna sköldar rasta
Och trötte stöda sig på sina slöa svärd.
Ej tros, att segerns son till Valhall skulle hasta
Sin ärefulla färd.
*) Valkyrior.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
