Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad öde heldst mig vänta kan. —
Dock skall (så fortfor han) man nyttja trygg sin lycka,
Med varsamhet den nyttjas vill.
Må derför aldrig mig så tungt behofven trycka,
Att jag min gömda skatt skall nödgas gripa till!»
Hans ålder mellertid till höga år var skriden.
Hans rikedom omkring hans bygd
Var allmänt kunnig, till hans blygd
I väntan på hans död hans barn förnötte tiden,
Med hat till hans person och kärlek till hans gods.
Omsider blef han sjuk, och alla väl till mods,
Då döden utan krus mot honom lien höjde.
Ibland betraktelser, som icke stort förnöjde
Han ändtligt sina barn till bädden träda böd.
»I skolen», talte han med möda,
»Begråta innan kort er hulda faders död.
Emottan, fast jag ser ert ömma hjerta blöda,
Det arf, som för er skull är samladt af min flit,
Men framför allt likväl för fromhet och för nit
Af himlen mig till lön förunnad t.
I denna kula göms (jag förr det ej förkunnat)
En skatt, en klippa gull, en skänk af dundrets gud,
Jag aldrig den besett: uttryckeligt förbud
Mig afhöll derifrån, förrän den nyttjas borde.
Den ligger hel och orörd qvar.
At eder, mina barn! jag detta offer gjorde;
Det var åt er jag haft den heligt i förvar.»
Han slöt sitt tal och lif. — De voro icke lata
Att nedgå till hans skatt; hvar en sin fackla bar.
De funno denna skatt: hur blefvo de ej flata?
Det en ofantlig gråsten var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
