- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
522

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ancona. En antik port. Folket hade i allmänhet
af-lagt den rundskurna kappan.

Ansigtsställningen gick nu allt mer och mer ifrån det
ordentliga. Käringar voro för ens ögon redan löjliga, saken
tilltager mera norr upp, och är besynnerlig.

Pesaro. Ett tyskt tycke pä hus och grannlåter
började småningom i färg oc-h utseende.

Rimini. Folk med fräknar.

Cesena. Under hus tog arkader öfverhand, deras
utseende är fult, deras nytta är veklig. Alla kommoditeter
tillhöra de möderne, ett fullt fyllande af sanna beliof
tillhörde antiken.

Det är otroligt huru en sak blir vacker, dä ögat röjer
en sannfärdig orsak till allt.

Det är otroligt hvad en mångfaldig sammansättning till
dolda behof är ful.

Folket uti Cesena säges vara en qvarlefva af ett
fran-svskt folk och det muntraste uti Italien.

I allmänhet kan man inte kalla italienaren munter, men
alldeles inte trumpen, det är en jemn och stadig nation full
af eld.

Qvinfolken i sina kläder gå icke mer i hufvudfärger,
de gå finrandiga; se således orena ut på långt håll.

Vid utfarten for öfver brvggan af ett enda hvalf öfver

•’ O O

en stor ström med låga kanter; de möderne ha en slags
omåttlighet.

Omåttlighet förbjuder det vackra genom ett för mycket
och med det samma med ett för litet.

Bologna. Han återsåg Rafaels vackra Cecilia. En
artist som Rafael med antik stil är Apelles.

En artist behöfver mycket, inte nog ha vett, inte nog
ha eld, han skall, som en ungdom känner kärlek, känna det
ädla; utan sammanbindningen med tycket af fullkomlighet
är en tafla ett foster utaf handtverk, utan det sköna i det
vackra är en tafla ett Rafaels mästerstycke.

När konsten skildrar en menniska, är det inte nog att
den menniskan ser lefvande ut, den bör vara den vackraste
menniska, och vara lefvande på det vackraste sätt.

Uti Petronii kyrka såg han gamla taflor, alllid en
vällust att se, ehvar och af eho.

I kabinetterna såg han en svärm af Guido,
Gvev-cino &c. &c. &c. &c

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0530.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free