- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
544

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Allt detta kallar jag naturens små lagar, som lagt sig
i vägen för de stora.

Efter allting i naturen, lemnadt sig sjelft, är skönt,
hcarföre är en spindel icke skön?

Den är skön i sitt slag; men den förefaller oss ful,
derföre, att när man tycks begripa den, så finna vi blott
skadan, den kan göra.

Menniskan finner då ingenting annat skönt, än det
som i första känslan lo/var ett godt?

Nej.

Hvad äger ett ting, som lofvar ett godt, en nytta?

Behag.

En menniska kan således icke kalla alla ting sköna,
ehuru de i naturen voro sköna?

Nej, hon är icke född att begripa alla ting. Och det
är icke i alla ting, hon finner ett behag; ty behag kommer
af begär.

Månne ett grekiskt ansigte på en qvinna skulle förtjusa,
en nordisk inbyggare’!

Det grekiska ansigtets räta drag, dess allvarsamma
tycke, dess fullmogna färg och svarta ögon skulle knappt
behaga en nordisk inbyggare; det utvisade en viss makt
och satte den nordiska i tvifvelsmål om sin egen, i stället
för att ansigten, som likna omogna och nyss utspruckna
blomster, förtjusa i högre mått, uppväcka ett häftigare begär
och äga ett mer behag. Det grekiska ansigtet hade ej
gåfvan att verka känsla pä ett häftigt, men på ett kraftigt
sätt, och ibland de nordiske inbyggare, som ha en viss
hetsighet, medförde detta ansigte en vördnad och ingen nytta:
det blef obehagligt på ett visst sätt.

Ar menniskan icke ska.pt att alltid föredraga de stora
sanningar i naturen, utan blott böjas till de qfsteg, som
äro henne mest och häftigast tjenliga?

Menniskan bär alltid vördnad för det fullkomliga, men
är alltid mest intagen af hvad hennes natur säger för henne
vara lättast. Menniskan har inga andra rättesnören än sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0552.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free