Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Menniskans lycka lår vara densamma öfver allt, så snart
alla hennes behof fyllas, och månne icke, på den starkt
af sina angelägna behof upprörda menniskan, känslan
är i behofvets fyllande äfven så. stark, som känslosumman
år stor af alla lindrigt fylda behof hos en annan ?
Visserligen.
Alen, som fysiken och lifvet ha en gräns, kan en
men-niska vara sä stark, att hon då skulle kunna känna med
en enda känsla så mycket, som en annan känner med
många och åtskilda känslor i ordning?
Nej.
Men månne minnet kan vara så tillräckligt, att en
men-niska, som känner lindrigt och särskildt, det vill så myckei
säga, som hade sina känslostunder uppspädda med mycken
tid, kunde anse sig i likhet genom samlandet af fordna
känslor, med clen, som hade de kraftiga känslor
-på en gång ?
Nej.
Hvaraf kommer det?
Det kommer deraf, att lif och fysik ha en gräns. Den
ena skickligheten gör den andra förlorad, och saknaden af
den ena skickligheten fördubblar den, som är qvar; annars
skulle man skapa menniskor till gudar.
Men man säger att vanan gör alltf
Hon gör mycket; men hon har lifvet och fysiken i ill
gräns.
Det menniskan har af naturen är således en viss summa f
Ja.
Då åro alla menniskor likaf
Nej, fastän alla ha fått en lika summa, är icke
summan delad hos dem på ett lika sätt.
På hvad sätt delas denna summa?
Denna summa är delad i jemförelse med deras klimater.
Ilvacl slutsats gör du af allt cletta?
Att ingenting är så nödigt, som att fylla med
öfverens-kommen ordning den ordning, man tappar genom klimater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
