Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är ett otroligt arbete, man har att finna huru en
lappris-tafla i Neapel har en naturligare smak än det romerska
mästerstycket, och huru den romerska lappristaflan har en
mera sann smak än den fransyska med all sin läckerhet.
Jag har också märkt huru det är svårt för en van
allmänhet att finna ett snörlif fult.
Naturen är alltför lätt stäld i oreda af de så kallade
förbättringar, man måste derför låta sitt öga alltid åtfölja
det simpla, och derigenom dömma nationerna.
Man blir ofta på ett sådant sätt frestad att fördömma
mångfaldiga saker, som förhastade lagar och inkomna seder
oskyldigtvis infört; men till ett förderf för det oskyldiga
nöjet att se det vackra, njuta och lefva med styrka.
Eders Majestät, upplyst i menniskohistorien och född
till lagstiftare, har ett stort nöje, då han gör slutsatser efter
simpliciteterna. Desse slutsatser komma att strida emot
många auktorer, som sökt smickra sig och regenter. De ha
den sats, att öfverflöden drifva konsterna till sin höjd,
räknandes smaken som ett intet, och att regenten är stor, då
han endast vet betala och beställa.
Ers Majestät finner tvärtom på sin resa, att detta blott
förökat artisternas antal och förlorat hela smaken i Europa.
När Eders Majestät hinner få se antika efterlemningarne,
tror Ers Majestät i början ett af två, antingen att all ting
deraf är vackert, eller tycker Ers Majestät om ganska få
saker; detta härrör blott deraf, att han ej ofta sett den stilen,
de gamla haft. Antiken har en stil, de moderna dels hatat,
dels icke kunnat få; den ligger uti en slags naivitet. Men
slutligen får Ers Majestät ett stort nöje att se hvad
fullkomlighet menniskan kan lägga vid sitt aldraminsta, med
hvad ordning hon följt naturen, blott för att komma till ett
stort nöje, och hvart menniskan är mäktig att gå, då hon
alltid behåller det känslosättet att arbeta för efterkommande.
Huru alla dessa saker synas i alla de gamlas konster, och
huru de haft uppsigten på prydnaden, för att föra den till
nytta, igenom ett evigtvarande stort ändamål, och derigenom
handterat konsterna som en egentlig del i sammanhanget,
och deras skyldighet och smak som en stor fråga i
lagstiftningen.
Besynnerliga saker ser man i antiken.
En besynnerlig sak, som ic-ke existerar i vår konstverk!,
är ett ständigt varande manér; hos de gamle se alla saker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
