Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista och den bäste af italienske konstnärerne. Sedan hans
skola försvann, förföllo konsterna i hela Europa, och kunde
icke repa sig, så snart norra delen af Italien började
hand-tera dem i sällskap med Tyskland och Nederländerna.
Bo-lognesiska skolan med Garaccerne förstörde alltsammans
inom Italien, och nu, derigenom att italienarn smittas af
fransyska sättet, hvilket de likväl tyckas hata, och deras
naturliga smak är hög, så kufvas deras egen smak och den
andra kan icke perfektioneras.
Det tyckes ständigt, att, ehuru smaken äger sin källa i
klimatet, kunde konsterna likväl föras till ett något större
-ändamål, än hvad de nu fylla i Europa. Lagstiftarne hafva
nyss sluppit prestväldet, och i sina saker knappt hunnit
stadga de första delarna. Eders Majestät skall finna med
nöje huru fordom i södra länderna man haft ögat på allting,
och huru oförsvarlige våra prester varit, som med
helgedomens uppenbarande ville bevisa att menniskoskickligheterna
kunde läras i kyrkan. Våra konster i nyare tider hafva
derföre nästan allesammans framkommit lika som ett slags
tålda sjelfsvåld och förbudna nöjen, man stundom eftergaf;
allting gick liksom i en sjelfsvåldig och en privat väg, och
regeringarne blandade sig hufvudsakligen aldrig med sederna,
utan ensamt med sina trupper och sitt försvar. Presterne
hindrade alltid lagstiftarne, och teatern, ibland annat en så
nödig uppfostran för folket, bär ännu i sin form stämpeln
af ett förbudet nöje, en lång vind eller en flygel, hvarest
man spelat i mjugg.
Dessutom målningen, som skildrat, med fullkomlig till*
låtelse, de nyttigaste delar i lefnaden, som är bibliska
historien, var nödsakad att skildra en lidande och förföljd
menniska, en slarfvig apostel, och hvars sinnebilder i sig
sjelfva sköna, utgöra för ögat ingen skönhet; det blef för
smaken således en nödvändighet att förgås af två ting, både
igenom de låga känslor, som åtfölja förbudna nöjen, hvilka
alltid äga sin varelse, då inga nöjen tillåtas, och dessutom
igenom den sällhet, man i allmänhet haft hos somliga
nationer att måla fula ting väl.
Nu återstår rifva ner berg och resa upp andra, innan
man hinner skapa en slags jemnvigt mellan nyttan och
konsterna. Detta är en samling af hvad Eders Majestät får se,
icke roligt i sitt hela, men charmant i detaljer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
