Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är här en chevalier .errant — hade han en
gång; förut
O O
skrifvit — och har ingen prinsessa i landet», och lik en
vandrande riddare slutade han också sina dagar, nästan
o J
bortglömd och fjerran från det land, som engång genljudit
af hans käcka vapenskiften med vitterhetens »jättar». Hans
anfall på det ordnade, borgerliga samhället äro derför i viss
mån begripliga redan ur hans yttre lefnadsomständigheter.
Ännu tydligare förklaras denna utvecklingsgång af hans inre
lif, sådant vi känna detta från hans skrifter och förtroliga
bref.
Redan som gymnasist utsattes han för inflytelser från
Swedenborgianismen, detta egendomliga bakslag mot den
äldre svenska kyrkans sträfva, känslofattiga ortodoxi. Hans
barndomstro, som väl redan härigenom kommit att vackla,
störtade snart alldeles samman, då han kort derefter gjorde
bekantskap med Voltaires skrifter. Den lättfattliga,
populära formen grep naturligen ganska kraftigt en yngling med
Thorilds lifliga temperament, ty — såsom en af hans
barndomsvänner skref — »Thorild fästade alltid sin
uppmärksamhet helst vid dem, som han trodde tänka på egen hand».
Men det kalla, nyktert förståndsmässiga i sjelfva
bevisföringen mäktade ej på längden erbjuda någon näring åt en så
eldig fantasi och en så sjudande känsla. Thorild skulle
snart öfvergå till den Voltairska verldsåskådningens bittraste
fiender.
I september 1775 inskrefs Thorild såsom student vid
Lunds universitet. Hans fattigdom och troligen äfven hans
motvilja mot den då brukliga studiemetoden förmådde
honom dock att kort derefter antaga en plats som informator
på det natursköna Rånum. Här började han göra
bekantskap med den engelska literaturen, med Oisian, Shakspere
och Young, och förlorade härigenom allt mer och mer
smaken för den lätta franska vitterheten. En ungdomskärlek
bidrog säkerligen äfven att stärka hans böjelse för dessa
mera känslovarma författare. Han återvände väl till Lund,
men de akademiska studierna tyckas aldrig hafva tagit
någon rätt fart. De författare, med hvilka han helst sysslade,
ingingo troligen icke i några examensfordringar. Af det
nyssnämnda talet synes det, att han nu börjat fördjupa
sig i Rousseaus skrifter. Genom studiet af dessa utvecklades
än ytterligare den dragning till naturmysticism, som vi märkt
hos honom redan vid gymnasiet. Till kyrkans lära åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
