Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om skaldestycket. Då denna annons är det första
aktstycket i striden mellan Voltaires och Rousseaus svenska
lärjungar, aftryckes den här in extenso.
N:o 5. Passionerna, Poem i sex
Sånger: Sapere aude.
Detta försök af ett nytt slag till drägt och karakter har förtjent
att fästa Sällskapets hela uppmärksamhet. Den djerfva, fast stundom
förvillade utflygt, som endast snillet gifver; en ädel frihet, som dock
någon gång torde bryta till sjelfsvåld; en rik och brinnande
bildnings-kraft, som likväl ej alltid erkänt förnuftets och smakens lagliga styrsel;
en hög och manlig, ehuru på sina ställen nog mörk, sträf och med
tvungna epiteter belastad stil; och framfor allt en öm och liflig känsla,
men ibland förlorad i kalla utrop; alla dessa förmåner, oaktadt de
mer af ytterlighet än svaghet härrörande fel, som dermed varit
förknippade, hade säkert gjort tillfyllest att berättiga Auktorn till det
större priset; men då detta skaldestycke tillika varit bundet i ett
orim-madt daktyliskt versslag, stridande mot den i vitterheten allmänt
godkända smaken, har Sällskapet ej trott sig, genom en sådan belöning,
oinskränkt böra gilla en likaså vådelig som onödig nyhet; vådelig
derigenom, att den lemnade medelmåttan en fördubblad lätthet; och
onödig, då vi redan på jambisk vers äga i vårt språk verkliga
mästerstycken, så i det starka som behagliga. Sällskapet har dock genom
ett mindre pris, eller accessit, velat betyga sin aktning för ett snille,
hvars bemödande skall vinna ett allmänt bifall, då det samtycker att
underkasta sig den erkända skaldekonstens lagar.
Denna dom var ett hårdt slag för Thorilds fåfänga,
och i den första förbittringen beslöt han att i en skrifvelse
till sällskapet afsäga sig den i hans ögon tvetydiga
utmärkelsen. Som hans motivering är temligen lång, aftryckas
här endast några utdrag:
Till Sällskapet Utile Dulci.
Jag har icke kunnat undvika att finna mig obeskrifligen hedrad
af det bifall, Sällskapet behagat gifva mitt arbete; och jag förklarar
offentligen min vördnad för den ton af fri och upphöjd rättvisa, som
råder i dess granskning. Sällskapet har handlat efter sin högsta regel
af rätt och ädelt, och jag kan icke uppoffra min. Jag kan känna
mig uppfyld af erkänsla för Sällskapets aktning; men jag kan icke
göra mig en belöning deraf.
När jag beslöt att försöka något i snillets verld, så föresatte jag
mig fullkomligheten, lika i bemödande och ära. Denna är fri. Den
måste vara den högsta i hvad krets jag söker den. En blick I ropa
hundrade: dess hela ljus! ropar jag. ilånga hafva nog af det,
hvar-vid andre dö af hunger.
Sällskapet har, åtminstone för dessa första ögonblicken, gifvit
mig en poetisk varelse. Jag andas icke i detta nya lifvet. Mina
grundkrafter förqväfvas der. Då jag har frihet att välja en varelse, väljer
jag ingen, eller en fullkomligare. Ej derför, att jag icke känner vörd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
