Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från denna blodiga parodi på Thorilds stil. Hans satir har
formen af en insänd artikel i anledning af ett nyligen af
polisen utfärdadt påbud angående snöskottning, och lyder
som följer:
Angående påbudet om Snöskottning.
Nej, det är omöjligt: denna pälysning behagar mig ej: den
förmörkar både gifvaren och lydaren. Jag vördar Poliskammarens
befallning : men jag kan ej göra mig en pligt deraf.
Jag tillstår, denna snö är besvärlig för alla gående och åkande.
Men — är den det för mig? Jag svarar nej. Detta svar är
husägarens, medborgarens, människans.
Då jag beslöt att råda öfver ett hus, så föresatte jag mig att
råda öfver hela gatan. Denna föresats var lika fri som dess
uppfyllelse. När jag obetänksamt ej bortskaffar snön från min dörr, så är
det jag sjelf. som tillåter mig bli insnöad: men jag vill icke att en
annan skall befalla mig skoffla den. En fots snö! ropa hundrade:
upp till himlen! ropar jag.
Man har behagat anse mig för husägare: men är ej porten
husets? trappan portens? gatan trappans? Jag andas icke i detta nya
hus: mina värdkrafter förqväfvas der. Dä jag har frihet att välja en
äganderätt, väljer jag ingen, eller en fullkomligare.
Ej derför att jag icke känner vördnad för hvad Poliskammaren
pålyst, men jag tror, att man ej bort pålysa något. Kammaren har
gjort väl att följa sin högsta regel af snyggt och beqvämligt: jag
upp-häfver den ej: men jag förkastar den. Hvar husägare är född
lagstiftare: sjelfrådare om sin trappa: han tar icke, utan ger lagar. — Jag
känner inga andra regler än naturens, än den högsta snöns och den
högsta smutsens.
Skick, ordning, renlighet: hvad betyda dessa orden? Hvilken tid
och ort har ej sitt skick, sin ordning, sin renlighet! Man borde icke
fråga: är denna snön djup? Utan är den varm, torr, och beqvämlig? [-Ar-]
{+Är+} den förmögen att bevara för snufva?
Den allmänt godkända Polisen : ja i Stockholm och Petersburg!
men Lappland och Sibirien och Grönland och Nova Sembla trifvas
gudommeligen oskottade. — Man hinner ej det ovanliga, utan genom
uppoffring af det vanliga, eller det skyhöga utan genom uppskutt
öfver det låga. Många vada i snön uppe till armarne, der andra ej
finna fotfäste: Flugan drunknar på théfatet, och der kan hunden
endast läppja. Jag ber för nu och alltid, att man vill bry sig om att
förstå mig. Om jag gör det sjelf — det är en annan fråga.
Husägare.
Thorild kände väl hugget och svarade äfven derpå,
men i det hela njöt han af sin hastigt förvärfvade
popularitet. Det är med synbart välbehag, han en tid derefter
offentligen skrifver om sig sjelf: »Jag har njutit den svaga
äran att göra dagens märkvärdighet och reta hopens
nyfikenhet. Hvad den är långt ifrån det jag söker! Himmelens
Svenska Parnassen. IV. [-’I-] {+2+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
