Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom, och anfallen i arbetets båda senare häften blefvo blott
allt häftigare. De förebråelser för kittslig och öfvermodig
kritik, som Thorild der rigtar mot Kellgren, visa sig, så vida
man läser de klandrade artiklarne, nästan helt och hållet
obefogade, och likväl är denna skrift en bland de mera
väckande, som flutit ur Thorilds penna. Kellgrens kritiska
principer voro i allmänhet de samma, som förfäktats af
Boileau. Det främsta syftet med hans kritik var att gifva
språket klarhet och reda, men granskningen uppehöll sig
väl mycket vid den språkliga form, i hvilken tanken
uttryckts, anmärkningarna blefvo derför ofta småaktiga, och
kritikern höjde sig sällan till mera allmänna synpunkter.
Det är denna kritiks bojor, Thorild vill afkasta. »Den
ovärdigaste af all träldom — säger han — införes uppå
oss icke af en envåldskonung, utan af en skolmästare.» De
stora, nya principer, hvilka Thorild sökte sätta i stället, äro
väl oftast inbäddade i ett lager af paradoxer, öfverdrifter
och motsägelser, men hans framställning röjer så mycken
rik och frisk skönhetskänsla, att detta arbete väl kan sägas
vara banbrytande för den estetiska kritiken i vårt land.
Tyvärr blefvo hans tankar ej så fruktbringande, som de
under andra förhållanden kunnat varda. Thorild saknade
nämligen en mycket väsentlig egenskap för att med verklig
framgång kunna föra en literär polemik — ridderlighet
fanns ej i hans karakter, och i sjelfva verket var denna
egenskap oförenlig med Thorilds rent religiösa tro på sina [-åsigters-]
{+åsikters+} ofelbarhet; hvarken röda eller svarta fanatiker hafva
O ’
ägt mycket af denna dygd. Kellgren och han hade annars
lätt kunnat närma sig hvarandra, ty med ett för all skönhet
så öppet sinne som Kellgrens hade det ej varit svårt att
komma till rätta; nu deremot drog han sig genast vid
stridens början tillbaka, sårad af Thorilds ej sällan pöbelaktiga
anfall. ]\Ien i hans ställe uppträdde en annan kämpe på
stridsfältet, hvilken hvarken ägde Kellgrens finkänslighet
eller hans fria blick på literaturen. Leopold, som nu kom
att föra den franska smakens talan, var kanske qvickare än
Kellgren, ägde med säkerhet en större skarpsinnighet och
lärdom än denne, och det var derför ej svårt för honom
att med löjets vapen krossa en motståndare, hvars bizarra
stil nästan inbjöd gyckelmakaren till anfall, men Leopolds
sätt att strida förde icke sjelfva stridsfrågan framåt. Endast
undantagsvis lemnade han någon utredning af denna, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
