- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 4. Gustavianska tiden. 2 /
44

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fåfänga, under allmänna lagarnes skydd heligt. Om allt
sådant måste ni, i sann och ädel granskning, tala
väl, eller
tiga: i fall ni ej behagade anföra dess blotta lydelse, hvilket
dock bör ske redligt, och ej är granska.

* *

*



Men denna gränsen för hvad man skall dömma kan,
som alla gränser, någon gång och på vissa ställen synas mörk.

Jag skall derföre binda kritikens furier ännu med en
dubbel kedja, med styrkan af tvenne den eviga rättvisans
lagar, huru det, som skall dömmas, dömmas
hör.

Andra lagen.

Det som ändtligen, i snillets verld, med rätt och skäl
dömmas skall, bör dömmas enligt naturens sanna ordning, och

Att dömma allt efter sin grad och sin art

är den andra lag i vår vittra lagstiftning.

Redan i ögonblicket, min herre, ser ert lifliga snille,
hvilken ofantlig och löjlig förvirring det qvicka vanvett att
glömma denna lag måste göra. Ni ser, att om ni ville
dömma er lilla lampa efter måttet af en sol, och solen efter
måttet af er lilla lampa; rosen efter måttet af en ek, och
eken efler måttet af en ros; gnistan efter ljungelden, och
åskan efter er luta; det starka efter det täcka, det täcka
efler styrkan; och, i allt, det stora snillet efter det lilla
fjolliga — så skulle till slut er själ blifva en liten hvirfvel
af motsägelser, och ni skulle se för er inlet annat hopp, än
att kasta er hufvudstupa i afgrunden af sjelfva den
förvirring, er egen hjerna skapat.

O, min herre, hvad är menniskan
utan lagar? Men —
dessa lagar måste ej vittre pysslingar, utan naturen göra.

Det är ett stort behag att se ting i all sin klarhet. Vi
hade vid första lagen ett exempel: låt oss se det än en
gång. En vanlig domare måste veta
lwad han skall dömma,
först i hela riket, hvilket är att veta, hvar hans lagsaga
är; dernäst inom denna lagsaga, hvilket är endast det
rätt-ligen instämda. Men i första stunden måste detta instämda
hafva ett namn taget af dess grad
oeh dess art, en rubrik,
så bestämd som är möjligt. Ty livad skulle ni, min herre,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/4/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free