Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ni, min herre, ler åt detta rop; ni, som med ert skarpa
vett gifvit akt, ät huru mycket, som är rätt hjertligen gement,
man kan skratta.
I alla fina kretsar i Stockholm skrattas säkert hvar
afton, och på alla krogar i Stockholm skrattas säkert livar
afton; men detta skratt åtskiljer dessa begge delar af
verlden äfven så tydligen, som något annat i deras seder.
En tölp skrattar, och en man af vett skrattar, en
prinsessa och en roddarkäring; men ser ej ert stora snille, att
det klarligen är — endast den dumma eller den visa, den
höga eller den gemena själen, som fröjdas i detta skratt?
Med ett ord, min herre, skratta skiljes så i slag och
i grader, som alla våra nöjen: så som ni skiljer — dricka
nektar och dricka finkel, äta ananas och äta —-, ligga på
en bädd af rosor och ligga med svinen.
Fördenskull, min herre, när man söker löjet, bör man
icke söka det gemena: och när man i vitterheten vill
upp-lifva glädjen, skall man akta sig att der upplifva något
sådant, som kunde kallas det gemenas geni, det lågas konst,
och packets vitterhet.
Jag vet nog, att Shaftesbury*), hvars höga ande jag
tillbeder, gjort en liten mästerlig bok, för alt lära oss —
att åtlöjet, eller löjliggörelsen, är det enda äkta prof, hvilket
alla jordens storheter borde undergå, för att dömmas, om
de dermed stå ut, sanna; om icke, falska.
Men jag — känner ingen annan infallibel autor, än
naturen. Shaftesbury har, i min tanke, med allt sitt stora
snille, orätt. En narr, af genie, hade bort uppfinna hans
lära. Ty denna lära, vill den icke säga oss: »Att man bör
väl dragas genom smutsen, för alt aktas ren; och att en
ädel man bör djupt höljas af skam, för att rätt blänka i
sin ära?»
Allt det löjliga, min herre, konsten gör, är, liksom allt
det vettiga, ömma, eller höga, konsten gör — idel fatuitet
och fehus. Det är blott en dårarnes högtid: blott ett
gamman gjordt åt vitterhetens tölpar. Ty fehus, min
herre, finnes i det låga och det löjliga äfven så ofta, som i
det höga och det allvarsamma, och är i begge dessa slagen
— icke annat, än det tölpaktiga i
stort.
*) Hvilken af den engelske moralfilosofen A. Shaftesburys
skrifter här citeras är osäkert; förmodligen afses »Inquiry coneerning
virtue and
merit».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
