Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmän, så vanlig, kanhända sä egennyttig, tanke kunde lätteligen vara
grundad, utan att ert verk derför vore bättre. Men i sjelfva detta
enfaldiga
ocli högst triviala,
framförd t med så stor fordran på
djupsinnighet och så trygg sjelfbeundran, om ni nu t. o. m.
bar orätt?
Den kortaste eftertanke skall säga er, min herre, att då en vitter
journals lag är den att gifva begrepp om literaturens tillstånd i det [-landet,-]
{+iandet,+} hvarest den tryckes, har den ej annat val än att recensera
detta landets författare sådana som de uppträda, goda eller
medelmåttiga, sublima eller släta.
Densamma ringa grad af öfverläggning skall dernäst öfvertvga
er, att då ett lands kultur i allmänhet är svag, och de utkommande
skrifter, till den största delen högst medelmåttiga, äro just svaghetens
fel de första och angelägnaste för granskningens hand att afhölja och
framställa, efter dessa fel såväl af publiken först måste begripas som af
författare först undvikas, innan begge, genom en uppstigande förädling,
kunna föras till det högre och förträffliga. Ty med all egentlig
nationlig vitterhet förhåller sig det merendels pä det sättet, min
herre, att publik och författare hafva till hvarannan ett afmätt
förhållande, så att auktorerna verkligen blott tilltaga i förtjenst, i den
mån publiken undervisas, genom en mogen granskning, att urskilja
och förakta det usla eller medelmåttiga, hvaraf ni bort finna, min
herre, huru rätt det varit att begynna denna granskning just med
detta släta och medelmåttiga, för att sedan låta den följa med den
stigande smaken ända upp till mästerligheten; icke att, som ni
föreslår, göra tvärtom. Frågar ni mig nu efter måttstocken för ett folks
smak och upplysning, så svarar jag er tillbaka, att denna måttstock
blir just en sådan vitter journal, derigenom att den recenserar, icke
endast några få goda stycken, utan allt. Om intet eller litet af det
som skrifves för allmänheten, som säljes och läses, höjer sig öfver
medelmåttan, så är medelmåttan graden af folkets kultur i det
landet, och det är svaghetens, medelmåttans fel, som der böra angripas,
icke ännu mästares, om sådana finnas.
Jag skall tillägga till hvad jag
bär sagt en anmärkning, hvilken,
om ni den gjort, min herre, skulle besparat eder mänga fåfänga blad,
och kanhända någon
ridicule. »Den lättaste lilla mamsell», säger
ni, »ler och begriper, att hon kan teckna sin syblomma och slå pä
sitt klaver just som hon behagar, utan att med det ena förtörna Gluck
eller med
det andra Rafael». Deraf sluter ni, att man likaså bör få
skrifva och trycka vers eller prosa så dumt man gitter, utan att
kritiken deröfver har att våga det ringaste missnöje —
välförståendes
sa länge man dermed ej förtörnar någon stor författare. Man kunde
i förbigående billigt erinra er, min herre, att om er lätta lilla
mamsell log — och lät allmänheten köpa rättigheten att höra henne;
om hon log — och lät mot kontant betalning
utjiänga sin syblomma
till åskådande, så hade visserligen kritiken någon rätt att tillbaka le
— och yttra sig deröfver. Men det är ej blott denna högst naturliga
jemförelse, som undflytt ert stora lagstiftningssnille. Ni har ej märkt,
min herre, att alla de öfriga vackra konsterna hafva till allmänheten
på intet sätt samma
förhallande som vitterheten. Det är i de förra
endast fråga om skönt eller fult för sinnena, om färger och skuggor,
ljud och tonblandning, proportioner och likheter. I vitterheten
deremot är alltid, eller borde åtminstone alltid vara, frågan om begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
