Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tro oss köpa vett, och finna nonsens; som söka upplysning, och finna
skamlöshet; som söka nöje, och finna ledsnad Edra vädor, min
herre, röra isynnerhet särdeles noga den goda smaken och det sunda
förnuftet.
Man behöfver således icke fråga er, min herre, livad ni slutligen
menar med denna löjliga anmaning till recensenten: när en liten
dödlig sätter sig ned att
skrifva en liten bit — vers, tal, bok,
så bör ni i honom se en liten Gud, full af eld och allvar, färdig
att ropa sitt varde! — Nej, min herre, man bör i denna lilla
dödlige se, icke en liten gud, utan en liten narr, och ändå icke så liten,
om han ropar varde ljus! och det blir oreda; varde gudomligt!
och det blir en galenskap; varde ett mästerstycke! och det blir
en uselhet.
(Till sid. 56.)
3. Dessa för Thorild så karakteristiskt öfverdrifvet sjelfmedvetna
rader framkallade åter i Leopolds antikritik en skarp replik af följande
lydelse:
Den af edra läsare, som tilläfventyrs skulle misstänka sitt
omdöme i skaldekonsten, behöfver, för att sluta till ert vett i detta yrke,
blott söka det i ert uppförande. Denna likhet, om den stundom
felar, är deremot ofta upplysande. Man studsar tillbaka af häpnad,
och man tror knappt sina egna ögon, då man läser i er närvarande
skrift, angående detta fordna poem (Passionerna), af kännare så
ogil-ladt, af allmänheten så förlöjligadt och i följden af begge så alldeles
förgätet »huru den trotsige Passionernas bard blifvit tåld att
liksom en annan Oden med sina asar och götar införa en ny
gudadyrkan, och N.B. i riktig likhet med den gamla göra
landet trångt för rimmeriets inborne finnar och lappar.»
Min herre, om ert poem Passionerna har blifvit
taldt, så gifves
det inte mer ett offentligt sätt att förklara sin afsmak och sitt åtlöje
öfver någon uselhet. Er stora oblygsamhet förtjenar tillbaka ett svar
af denna sanning; och jag åberopar mig
liäruti, icke blott hvar läsare
af urskilning, utan hvar läsare af minne.
a Den trotsige Passionernas bard» — så mycket har sin fulla
rigtighet. — »Likasom en annan Oden — med sina asar och göter.»
Man skall beundra blygsamheten af denna jemförelse. Man ser,
att det är ni sjelf, min herre, som är denna andra Oden, denna
våra dagars halfgud; men
hvilka äro väl edra asar och göterf
Skulle de tilläfventyrs utgöra densamma krets af edra värdiga
beundrare, hvarom en annan poet talar något tydligare i dessa termer:
Om druckna pojkars undran
Och dårars lof du söker m. m.
Och ytterligare:
Då känn din rätt till etern,
Till höga himlens Bedlam,
Till druckna pojkars undran
Och dårars lof.*)
*) Ur Kellgrens Nytt försök till orimmad vers. (Se nästa sida.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
