Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än denna Kellgren, ständigt sjuk,
Hvars mistning liela Sverge sårar,
Och som ännu med tynad hand
Höll fort att risa tidens dårar,
Dig ej förgäten deribland?
Skall du en lika ära hösta
Med denna plågade Lidén,
Som Sverges kronprins gick att trösta.
Med hvilka skäl du dig må brösta
Af mera kött på dina ben?
O yngling, att du märka ville
Din brist på slutkonst och försyn
Och tro, man är till dygd
oc-h snille
Ej jemt så frodig som till hyn!
Att helsans ädla värde yrka
Är för en vis tillräckligt ju?
Håll der, och gack ej längre nu,
Ty mins, att skryta af sin styrka
Har oxen större rätt än du.
Tack vare Camus, som du säger
Förnuftets läkdom skref. — Min vän,
Om du den rara boken äger,
Lägg allting bort, studera den!
Om ett stort tänkesätt emot våld, list och
partier.
Emedan list och våld äro, vanligen, alla partiers vett
och styrka, hvarmed de antingen smyga sig upp, eller bryta
sig fram, till högsta makten; så anser jag ock allt slags
parti såsom den egentliga motsatsen emot ett stort tänkesätt
hos ett folk.
Ty fastän det är sant, att vid första påseendet partier
synas vara något lika så naturligt, som all olikhet på
jorden i meningar och afsigter — hvarföre man ock ser, att
hvart parti kallar sin list. snille, sitt våld hjeltemod, sin
vilja lag, sitt välde ordning: så är dock intet parti, icke
ens det bästa, naturligt, utan så vida, som det är rätt sagdt,
att allt oförstånd är naturligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
