Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att följa segrens spår tre gånger hjelten hastar,
Tre gånger stormens våld tillbaka honom kastar.
Ack himmel! ropte han, jag all din hårdhet ser . . .
Dock jag har frälst Borås — jag bör ej önska mer.
Nu skyndar Håffman kring bland sina brutna leder,
Som stormen skingrat åt,
oeh vapnen kastat neder.
Förskräckelse och flykt han öfver hären ser.
Der finnes ingen eld och ingen ordning mer.
Förtviflad han ännu mot ödets domslut stretar,
Olycklig den hans arm emot sin panna retar!
Än bland sitt skrämda folk, än midt i Edboms tropp,
Han muntrar utan hjelp och strider utan hopp.
Han ensam är ett berg, som alla stormar bryter.
Men snart den ljumma flod kring alla lemmar flyter,
Af en utmattad arm han fåfängt hjelp begär,
Hans påk ej vapen mer, men blott en börda är.
Boråsrens dristighet fördubblas vid hans fara,
Hans trötta raseri kan honom knappt försvara,
Då af en flyktig svärm, som vördar än hans namn,
Förtviflad, från sig sjelf, han slits ur dödens famn.
Som när en högväxt alm sig öfver djupet kröker,
Der flodens stängda kraft sig större utlopp söker;
1 stranden ristas ut åt nya böljor rum,
Sist skakad af dess svall, bestänkt af vågens skum,
Den trötta almens rot ur brustna jorden rifves,
Och stammen hit och dit af snälla forsar drifves.
Den djerfve Håffman flyr . . . hvem vågar bida mer?
Borås kring sina fält en skingrad fiend’ ser,
Men luftens mörka qvalm och regnets strida bölja
Har kringspridt Edboms här och hindrar att förfölja.
En vink af Jofur gafs, strax stormen tystad var.
De lätta väders tropp, som hvirfveln skingrat har,
Ä nyo fladdrar kring och sig mot höjden svingar,
De klyfva luftens tyngd med blåst och spända vingar,
De störta sig i skyn; och molnen om hvarann
Förmängas, ljusna opp och ta ny bildning an.
De svarta dimmeberg ifrån hvarandra rifves,
Zephiren jagar ett, och ett af östan drifves.
Allt mörker, alla moln, från horizonten flytt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
