Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han stannade heller ej året ut på Margretelund. Det
följande återfinna vi honom bedrifvande sitt vanliga poetiska
vagabondage i hufvudstaden, afsändande bref än till den
ene, än till den andre bland sina gynnare för att beklaga
sitt hårda öde och anhålla om hjelp. Såsom författare var
han dock ej overksam under dessa bada år, om ock hans
produktion hvarken i mängd eller värde kan täfla med den
närmast föregående periodens. Yt ler st a domen, Jerusalems
förstöring och Messias i Getsemane äro de tre stora dikter,
hvilka jemte ett antal mindre under denna tid framträdde.
Lidner ansåg nu tiden vara inne att till en samlad
upplaga förena sina spridda poetiska skrifter, och han
väntade sig af denna samling både ära och penningar. Dessa
förhoppningar svekos dock till god del. Då hans första
plan att vara sin egen förläggare visade sig outförbar, sålde
han förlaget till boktryckaren Holmberg, hvilken i sina
transaktioner med tidens öfriga skriftställare ingalunda visade
sig vara någon samvetsgrann affärsman. Lidner kom också
snart i delo med honom, sannolikt ickc utan egen skuld,
och för den första, illa utgifna, upplagan af sina samlade
skrifter (1788) afspisades skalden med en ringa
penninge-summa. Penningar voro således icke att vänta, ära
der-emot tillföll honom i rikligare mon.
Under tiden hade reselusten åter vaknat hos skalden;
han ville till hvarje pris komma ifrån den sorgliga existens,
han förde hemma. Hans plan var att begifva sig till
Tyskland via Finland, der han ägde vänner och bekanta, men
ödet ville att han ej skulle komma längre än till det
senare landet. I tvenne år qvarstannade han der, besökande
än den ene, än den andre bland sina bekanta, men ingen
hade lust att hysa honom för längre tid. »Hans eviga
fylleri och hans mindre väl valda bekantskaper generade
mig fasligt», skrifver en af hans finska gästvänner, och så
lärer väl ock fallet hafva varit med de öfrige.
Vid krigets utbrott 88 befann sig Lidner i Finland,
och det var ej utan att han hade sina funderingar på att
draga ut i fält. Deraf blef dock intet, och han inskränkte
sig till att författa några dikter om tilldragelsen, bland dessa
en af hans mest lyckade: Odet
till finska soldaten, der han
i skarpa ord bestraffar förrädarne och uppmanar det finska
folket att aftvå sin skam och offra lif och blod för
fosterlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
