Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack! nej, vid denna sorgsna källa
Jag dig ett skyldigt offer bär.
Här jag min luta tar, här vill jag tårar fälla;
Jag kan ej mer, och mer din skugga ej begär.
Re’n våren förd på gyllne skyar,
Med ymnighetens horn i hand,
Sitt jubel och sin makt förnyar
Omkring Messinas rika strand.
Messina stolt bland städer lyste,
Och sällhet i sitt sköte bar;
Dock bland de skatter, som hon hyste,
Den skönaste Spastara*) var.
Nu till en bäck, den vestan smeker,
Af dig, o näktergal! hör hon sig buden bli;
Men kan Spastara gå förbi
Sin son, som uti vaggan leker?
Sin kärlekspant i famn hon tar,
(I mödrar, kännen hvad hon njuter!)
En hänryckt, öm och lycklig far
Dem båda i sitt sköte sluter.
En blick af sin gemål han dränkt i vällust får,
Och begges själar strax på deras läppar brinna;
Hon blott en känsla har, som just på gränsen står
Emellan mor och älskarinna.
Ack, himmel! ropar hon — och rörd åt hafvet ser,
Min sällhet år för stor att längre dröja kunna . . .
Dock nej, min ljufva vän! jag vill ej
bäfva mer;
Den dygdens ursprung är, den
skydcl åt dygden ger,
Kan dygdens sällhet han missunna?
Gud . . . Ack! rädda mig — Hur jag förskräckes!
Hemsk af nattens djup jag betäckes . . .
Det blixtrar . . . livad gnistor! de spritta, de spraka:
Hväsande svafvelregn störta sig ner;
Darrande jordens inelfvor braka;
Dess grundvalar skaka;
*) Rättare, markisinnan Spadara. Hon var ett franskt
fruntimmer, ifrån Aix
i Provence, dotter af herr Le
Fen, adelsman och
parlamentsråd. Hennes ålder var 22 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
