Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland tusen verldars klot hans blick vid jorden dröjer,
Der öfver Nifates*) till Golgata han ser,
Med natten hastigt nu sitt hufvud han betäcker,
Sin fot i seklers djup, sin arm i skyar sträcker,
Och svär — svär vid sig sjelf: han, Gud, som evig är!
Som ropar: jord försvinn! och, kaos varde himlar!
Den jovcl, som blodbestänkt med Adams slägte vimlar,
Skall dömmas, skall förgås ... i detta Nu —
Han svär!
Han, Gud, som evig är!
Som ropar: jord försvinn! och, kaos varde himlar!
Han svor. Ett åskfyldt moln ner från hans blickar föll,
Och stilla jordens klot på bräckta axlar höll,
Och helvetet sig upp i tjocka dimmor höjde,
Och satan röt, och vild sig öfver kaos böjde.
Så hisklig en komet bland hemska norrsken står,
Förkunnar troners fall, och krig, och hungersår.
Nu ödets kedja bräcks, nu tidens grundval gungar,
Och dödens engel ner på domens åska ljungar.
Nu ramlar hoppets tron. Förtviflan rusar fram,
Och ljusets vida rymd är natt, och hlod, och dam.
Fram ur ett osedt djup sig mordisk stormen bryter,
Och åskan, hämdens röst, från fästets vallar ryter.
Vesuv med hundra gap förkunnar jorden krig;
Men bistert, tungt och svart, der reser hafvet sig.
Far opp, och i sin fart millioner viggar bräcker,
Klyfs, och ner i sitt svalg millioner lågor släcker.
Det slukar der den eld, i skurar Etna spyr,
Då blodröd vinterns här för Heklas bomber flyr.
Nu ljungar vågen ner och bergens rötter lossar!
Nu slungas de mot skyn, och nu en blixt dem krossar;
De tända skogars spets, man mellan sjöar ser.
I oceanens djup far himlabågen ner,
Och hafvets gömda lik i åskans rymder brinna.
De starka hvalar strax i Heklas svalg försvinna.
Men nu ett mörker sig kring jordens poler drar,
I det, om natten fans, hon syntes ljus och klar.
Ett dån, af stormen fördt, ur mörkrets skrefvor hastar,
*) Ett berg, som gränsar intill Armen ien och Al-dschesira, der
man trodde paradiset var beläget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
