Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungens utsago kapellmästare
Hseflners unga maka
Gertrud Elisabet
Forselius.
Undervisning behöfde deremot Jeanette Löf, öfver
hvil-kens oförmåga att sjelf lära sig sin rol direktion och
författare ofta beklagade sig. Hvad hon saknade i inre
be-gåfning, hade en gifmild natur rikligen ersatt i yttre måtto,
ty af yttre fördelar saknade hon ingen. Figurens
formskönhet, anletsdragens klassiskt rena skönhet, röstens
välljud bildade ett sällsynt helt, som tjusade hennes samtid,
som äfven hänfördes af en viss värme och nobless i hennes
spel. Hennes lefnadssätt var sådant, att det gaf ett rikt
stoff åt samtidens anekdotberättare, som funno henne
karakteristiskt återgifven i de bombastiska ord, hvarmed Bellman
i divertissementet »Dramatiska Sammankomsten» låter
Hjortsberg helsa henne:
»Olympens Hyacint och Pafos myrtenblad!
I dina ögons eld ser jag Cytheren brinna.»
Större som skådespelerska var C. Ch.
Neumati, flitig
och begåfvad, en . verklig prydnad för teatern genom sin
talang och sitt smakfulla sätt att kläda sig. Olyckligtvis var
hennes röst sträf och hennes diktion monoton, hvilket
föranledde Clewberg’ att
om hennes utförande af Elmires
rul
i »Soliman II», der hon i en scen uppträder och dansar,
fälla följande roliga omdöme: »Hon sätter något för mycket
takt i sin röst och något för litet i sin dans, så att om hon
kunde dansa med läpparne och deklamera med fotterna,
skulle hon i denna rol vara charmant».
En omtyckt framställarinna af soubrettroler hade
teatern i Louise Gölz, dotter till teaterns perukmakare, som
spelar en rol vid den löjeväckande öfverläggningen om
Bell-mans inlemnade divertissement
sDen ärorika dagen». För
att afgöra om detta, som enligt Clewbergs omdöme »endast
tjenade att bevisa denna qvicka författares oskicklighet för
Theatern», borde antagas eller ej, »togo några udda och
jämt på råckknapparne, andre räknade ja och nej på
fing-rarne, och emedan man började med ja och fingrarnes antal
fants vara jämt, kunde ej pjesen annat än vara odugelig».
Oaktadt all opposition hade dock pjesen troligtvis blifvit
antagen, tack vare De Broéns sträfvan, om ej nämnde Götz
anmält, »att emedan han hört att i den nya pjesen fordras
en stor peruque och den enda dertill tjenliga ifrån hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
