Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betydliga charge», tillägger Clewberg spetsigt, »som hotar
teatern att sakna sin Caron,
består uti en survivance de
Valet de Chambre hos Madame la comtesse d’Artois.»
Den franska truppens repertoire var mycket omvexlande
och upptog så väl tragedier som komedier. Äfven
på denna
teater gaf publiken då och
dä luft åt sin
fosterländska och
rojalistiska sinnesstämning. Så berättar Schröderheim att
vid en föreställning af Du Bdloys af lidelsefull patriotism
lågande tragedie
Stege de Calais publiken vid minnet af
Anjala-dådet »tog alla tillfällen att marquera de ställen, som
kunde tillhöra de rättsintas beskedliga esprit och uti sista
Scenen af 3 :dje Acten blef Harcourt icke allenast nödgad
att stanna vid de orden:
’Tremblez faibles Sujets qui
tra-hissez vos
Maitres’, utan man återtog applaudissementerne
3:nne gånger och bifallet lyste i allas ögon, som tänkte så.
Några syntes embarrasserade med sina personer.»
Huru vidsträckt än den franska bildningen var och huru
mycket än den franska teatern omhuldades af de
tongif-vande i samhället, kunde den dock helt naturligt ej täfla
med Stenborgska teatern i inflytande på den stora massan
af teaterbesökare. Denna teater, ur hvilkens djupa förfall
vid periodens
början några bilder lemnats här ofvan,
bibehöll väl under de första åren af 1770-talet »prägeln af
något gammalt, förvildadt och förlegadt», men intog inom kort
en helt annan och bättre ställning dels genom den
dragningskraft, som
låg i de
från och med 1775 uppförda
mycket populära parodierna af Hallman och i Kexéls qvicka
skildringar ur samtidens umgängeslif, dels genom
direktörs-befattningens öfvertagande 1780 af Petter Stenborgs son
Carl. Denne, som ej af sin anställning vid operan ansåg
sig hindrad att med all sin stora förmåga som aktör,
författare och kompositör och sin outtröttliga energi
täfla med
de kungliga teatrarne, flyttade för vintermånaderna
(sommartiden spelade han fortfarande i Humlegården) in i en ny
teater vid Eriksberg, der ej blott som förut komedi och
drama utan isynnerhet den komiska operan spelades med
storartad framgång. Ett ytterligare steg framåt i
betydenhet och utveckling betecknas af scenens förflyttning till
en mera tidsenligt inredd teater i madam Nymans hus vid
Mutikbron, hvilken invigdes den 29 Oktober 1784 med
Gustaf Eriksson i Dalarne af Carl Envallsson. Denne
ytterligt produktive författare och öfversättare riktade nu teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
