Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-O. I. HALLMAN.
land)-]{+land)+} hafva visserligen drag gemensamma med bestämda
franska förebilder, men öfverträffa dessa genom sina
mästerliga skildringar ur de lägre klassernas lif i hufvudstaden,
hvilket framställes på ett sätt, som träffande karakteriseras af
Thorilds bekanta omdöme: Han har gifvit oss icke
Parodier, som släpa sig lågt och ömkeligen i spåren af stora
snillen, utan mästerstycken i det Burleska och i Poesien, i
en lefvande Dramatisk verld, Hogarths Taflor». Utan
främmande förebilder äro deremot, utom den förut nämnda
Underjordiska Brännvinsbränneriet, den 1777 författade
Finkels Parent ationsakt, en som prolog till föregående pjes
utförd naturtrogen skildring af en Stockholmsk dåtida
klubblokal d. v. s. en ölstuga och dess gäster, »ett jembördigt
motstycke till Bellmans ordenskapitel», och Bousaronerna
eller det skal någon ordsak ha, en grofkornig men målande
satirisk
skildring ur medelklassens seder och bruk samt af
dess klumpiga försök att efterlikna de högre klassernas
moder, tale- och lefnadssätt. Det sista kända dramatiska
alster af Hallmans penna La
Desertrice eller rymmerskan
(1786) indrogs på befallning af konungen, som väl fann
satiren öfver den franska skådespelerskan madame Hus’
misslyckade rymningsförsök för långt drifven.
Intet af alla dessa arbeten ägde dock den inneboende
lifskraft, att det äfven efter dess författares död och under
förändrade tidsförhållanden kunde väcka intresse och bifall.
Detta var deremot händelsen med det här nedan
offentliggjorda divertissementet Tillfället gör tjufven, hvilken mer
än något af hans arbeten gjort Hallmans namn kändt af
efterverlden. Denna pjes, som ej blott xeger
märkvärdigheten att vara ett af de första och bästa prof på svensk
vaudeville-diktning i folkton» utan äfven är en af den
gustavianska periodens oftast och längst gifna pjeser, är utan
tvifvel väl värd det rykte, som åtföljer dess namn, genom
dess intagande täckhet, dess okonstlade folklifsskildringar,
glädtiga stämning, lediga versifikation och lyckligt använda
melodier, men mest känd har den nog blifvit genom den
strid, som utkämpats om hvem som äran af dess
författareskap egentligen tillkommer, Hallman eller G. M.
Armfelt.
Af allt, som under striden kommit i dagen, tyckes det
framgå som sannolikast, att ett samarbete egt rum mellan
den kände författaren, hvilkens parodier redan förut
spelats vid hofvet, och den vittre dilettanten, som ofta med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
