Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första scenen.
Teatern föreställer en konversations-sal,
hvarest bör finnas 2
fåtöljer och 6 eller 7 stolar. Ifrån salen äro två utgångar, och till
venster ett kabinett.
Fru
Hedvig Sophia Contant. Lisa Spitsenas.
Frun. Nå, det var då väl, att jag en gång blef af
med den ängsliga kapten Puff och hans eviga prat! —
Jag har en hufvudvärk — en hufvudvärk — (Sätter sig i en
länstol.) Det är ju fasligt att kunna hålla i en hel timme,
utan att sluta att tala.
Lisa. Hur bar frun sig åt att slippa honom?
Frun. Jag gaf honom i kommission att höra efter
priset på den der
landtegendomen som är till salu pa
Li-dingön — jag tror, det var i kammarrevision som adressen
var, och dit sprang han nu utan att ta afsked.
Lisa. Frun har kunnat ta afsked af honom i stället.
Förbanna mig jag vet hvad frun skall göra med den
sällsamma figuren här i huset. Han bullrar som en ostämd
garnisonstrumma, mun går på honom ifrån morgon till qvälln,
som en väderqvarn i biåsväder, och om än åskan slog ner
i piskperuken på honom, der han sitter och perorerar med
bena i kors, så pratar han ändå om det han vet och inte
vet, om krig, processer, befordringar, hushållssaker, om alla
menniskor, om sig sjelf, stundom väl, stundom illa, utan
sammanhang, allt som det faller sig, och utan att förtiga den
minsta bagatell.
Frun. Du målar honom inte så illa, min kära Lisa!
Lisa. Om han ändå kunde tiga med hvad som bör [-hällas-]
{+hallas+} tyst, så vore han mindre odräglig. Men tro mig,
söta fru, det är tvärtemot naturen hos en storpratare, att
till och med kunna tiga med sig sjelf. Sådan är kapten
Puffs karakter. Det är väl inte stort öfver 14 dagar,
sotn
han umgåtts här: men så har ock den tiden förefallit mig
så lång som ett helt år; och livad jag mest fruktar för, är
att frun torde låta öfvertala sig att gifta sig med honom. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
