Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femte scenen.
Lovisa. Bryngel och flickorna, som voro inne
i första akten.
(De komma muntra in, liksom ifrån någon lek. Bryngel tillskapar
sig som en löjlig frun timmerspilt.)
Lovisa.
Flickors vänskap lätt ni vinner,
Då ni så artig är.
Deras grymhet snart försvinner,
Blott man behaga lär.
Det aldrig bort ert hopp förstöra,
Att strax ni bifall ej fick höra;
En flicka så ju svara plär? —
Ni skall ej få skäl att klaga,
Blott ni vill en artig del
Uti våra nöjen taga;
Ni skall fägnas och behaga
Vid vår dans och våra spel.
Bryngel.
Men Vilhelm dock den enda var,
Som hjertat kunde böja?
Lovisa.
Ack, nej! ni åter er bedrar;
Jag tordes mig ej röja.
Anständigheten bjuder oss
Att mot vår mening handla;
Och knappt försvinner dagens bloss,
Förrän vi den förvandla.
Bryngel.
Sä lät oss bröllop ställa an
Och pryda oss med kransar! —
Ack re’n jag ser hur skön och grann
Ni som min brud der dansar.
Lovisa.
Men ock min fästman visa kan
Hur han som brudgum dansar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
