Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyromantiska skolan och dess främsta författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon är affabel, artig, täck och nyter,
Så lätt med henne blifver man bekant.
Hon aldrig drägt och hjertelag förbyter.
Hon vet allting så noga och så grant:
Hur månen går, hur säden sås och skötes,
Hur dygden öfvas och hur linet rötes.
— en ganska lustig satir öfver
upplvsningstidehvarfvets populärfilosofi.
Efter många underbara
äfventvr och sedan han
förlorat sin åsna — hvilken bland andra olyckor äfven råkat
ut för dvergen Satiren och utförligt beskrifver sina öden
— men slutligen återfunnit den, kommer han i sällskap
med några af Gamla skolans medlemmar fram till jättens
borg och lyckas med gift afdagataga den sofvande jätten
samt står just i begrepp att förena sig med Senscommunia,
då han af dvergen Satiren, med hvars tillhjelp jätten
aflif-vats, blir förvandlad till en åsna, och
–som till ett hagel tvenne vattendroppar
I luften frysa hop, då det är kallt,
Till en då smälta Paws och åsnans kroppar.
Half menska och half åsna till gestalt. —
Under tiden har jätten åter uppstått ifrån de döda och
bidrager med sin stora piska till åsnans bestraffande
oak-tadt Senscommunias knäfall och böner. Till henne
utropar jätten:
Förgäf%res jag sökt skapa
Dig, Senscommunia, till sundt förnuft:
Du är och blir af Galliens mör en apa!
Och med Markalls metamorfos till åsna och hans
jem-merskri under filosofiens och satirens gemensamma
gisselslag slutar den brokiga och vexlimrsrika dikten.
o o
»Markalls Sömnlösa Nätter» är en literär satir i stor skala,
den första af detta slag i vårt land. En frukt af författames
studier i Dante, Cervantes och Tieck, frän hvilka man ock
finner många reminiscenser i arbetets både plan och
detaljer, äger dikten icke få förtjenster, men är alldeles för
bredt anlagd, hvaijemte dess plan är dunkel och utan
enhet, samt allegorierna ofta hårdragna och sinsemellan
motsägande. Det faller af sig sjelf, att förföljelsen mot gamla
skolan här skjuter vida öfver målet, och att sjelfva idéen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
