Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6
ELI-EN KEY.
ett litet folks förening med ett annat litet folk upphör
att vara en fördel och öfvergår till att bli en fara, i
samma ögonblick som den ena nationen genom
krigiska våldshandlingar mot den andra uppehållit
föreningen. Genom sådana våldshandlingar alstras
nämligen ett nationalhat, åt hvilket ett folk med en
lidelsefull stolthet, en flammande fosterlandskärlek förr
eller senare söker — och finner — ett uttryck. Genom
en fredlig upplösning af unionen, ifall enighet i fråga
om konflikterna ej kan uppnås, skulle däremot Sverige
vinna oändligt mycket mer trygghet i farans stund än
genom en, af svenskt våld sammanhållen, af norskt
hat mött tvångsförening kan bereda.
Ty efter en fredlig omdaning af unionen kunde vi
i Norge vara förvissade om en trofast bundsförvant.
Men efter en med vapen bevarad union blefve Norge
vår bittraste fiende. Mellan de fienderna kunde
Ryssland sedan få in sin sprängkil. Kriget för unionens
bevarande skulle då visa sig hafva varit den verkligt
ödesdigra olyckan för vårt folk.
Redan nu ha 1895 och senare års svenska
krigshotelser, enligt en norrmans ord, dräpt känslan för
unionen i hundratusen norska hjärtan, genom att med
blixtslagets förfärande klarhet uppenbara : att unionen
är själfva faran, då svenskarna visat sig stå så efter
i politisk utveckling att de, för unionens formella
uppehållande, vilja kasta bort dess verkliga fördelar, för
bokstafven offra andan. Unionens väsentliga fördel
måste ju tvärtom vara de båda folkens fulla trygghet
från all krigsfara genom hvarandra och deras något
ökade trygghet för krigsfara från annat håll.
Lefnadsvishet i hvarje förening mellan folk som
individer, det är att genom ett så stort
tillmötesgående, som hvardera finner förenligt med sin
själf-aktning, söka lösa uppkomna tvister, sammansmälta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
