Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Öfverfart till Beeren Eiland — Haakjæringfiske — Uppehåll på Beeren Eiland — Öns utseende och naturalster — Äldre öfvervintringar. — Norske skepparen Tobiesens uppehåll derstädes vintern 1865—66 — Fynd och iakttagelser — Färd till Spetsbergen — Första drifisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom sidoöppningen med hufvudet åt det ena och den öfriga kroppen
åt det andm hållet — och att man ej bör krypa med hufvudet ned i den
rymligare afdelningen för att derigenom få tillfälle att göra den
erfarenheten, att kroppen ej för rum i den andra samt att det är rätt trassligt
att då komma ut ur detta fängelse, är en sak, som ej behöfver särskildt
påpekas, ehuru man ej saknar exempel på ett dylikt förfaringssätt af
personer, som varit oerfarna i denna specialitet af den ädla sofkonsten.
Vi kunna emellertid antaga, att båttältets innevånare under denna
säck-föreläsning börjat vakna. Egentligen är det blott nödvändigt, att
detta inträffar med en enda, nemligen den tillförordnade kocken, ty sedan
denne väl hunnit uppgöra eld, koka kaffe och senera detta i ett slags
koppar, som man med säkerhet kan antaga vara veritabla kongl. svenska
halfstops-bleckmått, så väckas nog lif och lefnadslust hos de öfrige. En
förbiflytande bäck erbjuder det yppersta, om ock något kyliga tvättvatten,
och snart äro alla redo att efter väl expedierad frukost börja dagens
mödor. De utsatta långrefvarne vittjas och talrika, präktiga fiskar väcka
behagliga tankar på kommande delikata anrättningar; draggbåten utsändes
för att från hafsbotten upphemta dy och lera, som noggrannt sköljes,
sållas och genomletas af mask- och snäck-lystna zoologer; botanisterna
ströfva omkring på berg och backar med full föresats att röfva med sig
det bästa, som finnes af mossor och lafvar; geologerna hugga i sten af
alla sina krafter och af all sin håg; böss-skott vittna snart om slocknade
fogellif eller väl applicerade bommar. Lägerplatsen är så godt som tom;
endast fysikern och kocken svssla derstädes, den ene med magnetnålar,
den andre med pannor och grytor. Dock — förlåt! — vill man vara
sanningsenlig, får man om dylika köksredskaper endast tala i singularis.
Man blifver förnäm i dessa arktiska trakter, der man kan förhäfva
sig, såsom den der ej är beroende af någon öfverordnad — och såsom
förnäm måste man ju äta middag mycket sent. Så sker äfven: först
frampå qvällen samlas alla från spridda häll, — ja, exempel torde äfven
kunna framletas på en så långt drifven förnämhet, att man ”ätit sin
middag först dagen derpå‘\ — ”Fames crescit eundo.” Först herrskar en
viss allvarlig tystnad, tilldess smörgåsen med bihang blifvit expedierad,
men sedan börja frågor och redogörelser oin den förflutna dagens
händelser och fynd. Allt intresserar alla, underrättelsen om ett vackert skott
eller en dito mossa mottages med lika uppmärksamhet, som den om en
bom eller några menlösa myggor. Kockens ansträngningar belönas af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
