Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Öfverfart till Beeren Eiland — Haakjæringfiske — Uppehåll på Beeren Eiland — Öns utseende och naturalster — Äldre öfvervintringar. — Norske skepparen Tobiesens uppehåll derstädes vintern 1865—66 — Fynd och iakttagelser — Färd till Spetsbergen — Första drifisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
paver nudicaule), Saxifraga, Draba, Sagina o. s. v., vid hvilkas åsyn
man ovilkorligen finner sig frestad att utbrista i ett förvånadt: ”hvarför
står du här?” Äfven lafvar, framför allt större arter, uppträda på dessa
ställen ganska sparsamt och dåligt utvecklade, ehuruväl fläcktals marken
kan nästan höljas af arter, som höra till Skandinaviska florans allra största
sällsyntheter.
Ånnu sorgligare eller rättare ohyggligare skådespel förete de trakter,
der sandstenen är den hcrrskande bergarten. Under vandringen mellan
Syd- och Nordhamnen har man att passera en vidsträckt rymd, der man
beständigt måste hoppa från det ena stenblocket till det andra, stundom
under det man hör bäckar rassla djupt under sig, och från detta tröstlösa
stenelände äro — med undantag af en eller två gräsarter — alla högre
växter bannlysta. En vandring derstädes kan af lätt insedda skäl ej
anses såsom något nöje, och har man till på köpet oturen, såsom det
hände ett par af oss, att under dimman förvilla sig i denna chaotiska
stenlabyrint, och derigenom blifva nödsakad att timme efter timme öfva
sig i hoppning i alla möjliga väderstreck, under upprepade bemödanden
af att kringgå ständigt nya småsjöar *), så vet man att till fullo fröjda
sig vid åsynen af den svenska flaggan, som omtänksamma kamrater hissat
för att utmärka den plats, der mat och hvila vänta de uttröttade
van-drarne — eller rättare hopparne.
Strängt taget, gör dock denna stenmassa ej öfverallt skäl för
benämningen chaotisk, ty flerestädes tveker man sig förmärka en viss
ordning i densamma. Så t. ex. visa sig kalkstenshöjderna kring Sydhainnen
flerestädes liksom randiga af—troligen genom stormar bildade — ett stycke
från hvarandra löpande småstensrader. Annu egendomligare anblick förete
stora sträckor, hvilka äro liksom indelade i tätt till hvarandra fogade,
nästan reguliära, sexsidiga figurer, hvilkas sidor bildas af stora kullerstenar,
under det att det deraf inneslutna rummet täckos blott af errus och
små-sten, såvida det ej i sin ordning är likaledes sönderdeladt i sexhörningar,
hvilkas sidolinier då bestå af smala rader al’ stenar, mindre till storleken
än de, som omsluta den större sexhörningen. Denna företeelse hörer
ingalunda till sällsyntheterna; förklaringen på densamma öfverlemna vi
dock åt sakkunnigare personer att utleta.
*) Ostra delen af fjallplatåen är alldeles öfversållad af småsjöar, af hvilka den största
torde vara minst en half mil lång. Sitt öfverflödiga vatten uttömma de dels
genom bärkar. dels sipprar det genom marken, hvadan största delen af sträckan
mellan Mount Misery oeh Engelska elfven är i hög grad moras-artad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
