Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Öfverfart till Beeren Eiland — Haakjæringfiske — Uppehåll på Beeren Eiland — Öns utseende och naturalster — Äldre öfvervintringar. — Norske skepparen Tobiesens uppehåll derstädes vintern 1865—66 — Fynd och iakttagelser — Färd till Spetsbergen — Första drifisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oväntad räddning. 33
söder ii rån kommande gäster ett visst nyhetens behag, så torde den dock
knappast fresta till ett längre uppehåll. Och då man genom ett besök
under sjelfva dessa trakters högsommar kommer till ett sådant resultat,
huru foga inbjudande bör då ej en vinter-sejour förefalla? Emellertid
saknas ej exempel på både frivilliga och nödtvungna öfvervintringar
härstä-des. Nästan beständigt insvept i töcken och dimma, utgör denna klippa
en fruktad stötesten för de från Spetsbergen återvändande fångstmannen,
och ej alla äro nog lyckliga att under storm och nattens mörker undgå
dess ogästvänliga stränder. Förlisning under sådana omständigheter torde
dock i de allra flesta fall vara liktydig med säker undergång, ty hamn
finnes, såsom ofvan blifvit nämndt, ej på ön, och slungade mot
klipp-väggame måste skeppen nödvändigt krossas i spillror. Skulle äfven en
lycklig tillfällighet uppkasta de skeppsbrutne på något mindre
otillgängligt ställe, så torde de fleste, heldre än att pröfva en oväntad
öfvervin-trings faror, söka följa det vågsamma exempel, som gafs af en 1820 här
förlist skeppsbesättning och som af Keilhau omtalas. Deras fartyg, lastad t
med 180 på några få dagar dräpta hvalrossar, var just i begrepp att lätta
ankar för hemresan, då en våldsam storm slog det i stycken mot
stranden. Senhösten med sitt mörker och häftiga stormar var redan inne, men
det oaktadt beslöts, att ett försök skulle göras att nå hemlandets kust i
den räddade skeppsbåten. Denna var dock så liten, att hälften af
manskapet måste lägga sig på dess botten såsom barlast, och under färden
hade de att uthärda en storm, så svår, att ett mötande engelskt fartyg
förgäfves sökte att upptaga dem. Efter 10 dagars segling nådde de dock
lyckligen Magerö. Det måhända anmärkningsvärdaste härvid är dock,
att samma manskap redan en gång förut samma år blifvit qvarlemnadt
på Beeren Eiland af den genom uppkommen storm och dimma
förbryllade skepparen och då med samma båt lyckligen bergat sig öfver till
Norge, samt att de hade mod och lust att med samma skeppare ännu en
gång omedelbart derefter företaga den resa, hvarifrån de på ofvan nämnda
sätt lyckades återkomma. Ehuru dylika färder naturligtvis måste räknas
till de sällsyntaste bland lyckade vågstycken, kunna de dock i viss mån
förklara, huru Finmarkens skeppare kunna — såsom allmänna förhållandet
är — anse en Spetsbergsfärd eller Beeren Eilands-resa såsom en segling
’ inomskärs”, i motsats till ett besök i Trondhjem eller Bergen.
Den senaste ofrivilliga öfvervintringen härstädes egde rum i böljan
af 1840-talet. Ett norskt fartyg, som genom storm utanför Lofodden
Sv. Polarexpedit. 1868. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
