Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Öfverfart till Beeren Eiland — Haakjæringfiske — Uppehåll på Beeren Eiland — Öns utseende och naturalster — Äldre öfvervintringar. — Norske skepparen Tobiesens uppehåll derstädes vintern 1865—66 — Fynd och iakttagelser — Färd till Spetsbergen — Första drifisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ehuruväl kort derefter (1598) det s. k. ryska handelskompagniet i
London började årligen utsända fångstfartyg till Spetsbergskustema, synes
Beeren Eilands tillvaro alldeles hafva råkat i förgätenhet. Åtminstone
ansåg det fartyg, som Riddaren Francis Cherie utsände 1603 och som i
hans namn tog ön i besittning, att den var hittills obekant, och att denna
åsigt af mången delades, bevisas deraf, att än i dag namnet Cherie- eller
Cherry-Eiland, hvartill den då döptes, nästan lika ofta som Beeren Eiland
anträffas på kartor och i geografiska arbeten. Det enda märkvärdiga,
som vid detta sistnämnda besök anträffades, var ett par lösa
hvalross-tänder, några räfvar samt något blymalm, men redan följande året fann
samma fartyg härstädes ej blott en mängd blåräfvar, utan äfven i en bugt
mer än 1000 om och på hvarandra sofvande hvalrossar, äfvensom en
mängd lösa hvalross-betar på stränderna. På ett par dagar dödades
ungefär 100 af dessa kolosser, hvarefter fartyget återvände för att nästa år
åter härifrån hemföra en laddning af hvalross-späck och betar, jemte mer
än 30 tunnor malm från en under Mount Misery upptäckt blyådra.
Under flera följande år fortsatte samma fartyg sina resor och lyckades
der-under 1606 att på 6 timmars tid döda 7—800 hvalrossar samt tvenne
isbjörnar, äfvensom 1608 på 7 timmar mera än 900 af förstnämnda djur.
Af ett par ungar, som togos lefvande, dog den ena snart, men den andra,
som under fångenskapen dresserats att göra åtskilliga konster, först 10
veckor efter framkomsten till England och åtnjöt derunder den säkerligen
af många afundade äran att blifva presenterad för det kungliga hofvet.
År 1610 togs ön i besittning i ryska kompagniets namn och samma
år upptäcktes såväl tre blvgångar på den förr i tiden mycket omtalade
holmen ”Gull Island”, som äfven stenkolslager på öns nordkust.
Emellertid böljade straxt derefter hvalfångstens gyldene tider i dessa farvatten,
hvarunder hvalross, skäl och andra mindre hafsinnevånare mera
föraktades, och skådeplatsen för det ohejdade slagtandet förlädes till Spetsbergens
vestra och norra ständer; men att äfven Beeren Eiland, om ock mindre
ofta, besöktes och utrotningskriget der fortsattes, torde lätt kunna inses.
Också anmärker Forstcr 1784, att de på denna ö förr så talrika
hvalros-sarne då antingen voro nästan alldeles utrotade eller ock bortskrämda till
mera otillgängliga trakter.
Att skrifva all denna förödelse endast på engelsmännens räkning
vore säkerligen orättvist, ty utan tvifvel hafva härtill bidragit äfven
holländare, fransmän, spaniorer, danskar och tyskar samt kanske i främsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
