Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Öfverfart till Beeren Eiland — Haakjæringfiske — Uppehåll på Beeren Eiland — Öns utseende och naturalster — Äldre öfvervintringar. — Norske skepparen Tobiesens uppehåll derstädes vintern 1865—66 — Fynd och iakttagelser — Färd till Spetsbergen — Första drifisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att man ej* försummade att häraf göra rika insamlingar, är sjelfklart,
men ännu dyrbarare saker funnos dock att tillgå, mera oväntade fynd
att göra.
Redan för tvä och ett lialft sekel sedan hade man upptäckt, att
sten-kolslager på öns nordkust förekomma, hvilka såsom svarta, parallela ränder
visa sig på de tvärbranta strandväggarne *). Då det genom de
föregående svenska expeditionernas undersökningar blifvit bevisad t, att det
stenkol, som finne3 på Spetsbergen, tillhör den relativt unga tertiära
perioden, så hade man såsom sannolikt antagit, att förhållandet var
detsamma med det här befintliga. Lika mycken förvåning som liflig glädje
väckte det derföre, då en kamrat, som qvarblifvit på Sofia, förnämligast
för att under hennes färder kring ön fil tillfälle att undersöka djurverlden
på olika djup och skilda punkter, under en landstigning nära Engelska
elfven dels i stenkolet, dels i den sandsten, som åtskiljer dettas schikter,
påträffade talrika växtaftrvck, som otvetydigt vittna, att man här hade
för sig lager, tillhörande den verkliga stenkolsformationen. En utvandring
egde derföre under sista tiden rum från Sydhamnen och en filial-koloni
bildades i närheten af nyssnämnde elf. Under det att några af dennas
medlemmar företogo botaniska och zoologiska ströftåg till Nordhamnen
och andra trakter på öns nordsida, hemtade de öfriga, icke utan lifsfara,
från strandbranterna präktiga sigillarier, lepidodendra, calamiter m. fl.
för stenkolsperioden karakteristiska försteningar. Rikt var visserligen det
forvärfvade bytet, men det var dock med blödande .hjerta, som verkliga
praktstuffer måste qvarlemnas, emedan tidens korthet ej tillät deras
lösgörande ur stenblocken.
Andtligen slog afresans timma. Sofia, hvars ånghästar under en
del af färderna längs öns kuster matats med här insamlade kolst veken,
afhemtade på aftonen d. 27 Juli de begge landtpartiema och deras
samlingar, hvarefter kursen styrdes mkt pä Spetsbergen. Afsigten var att
landa vid dess sydliga spets, hvars geografiska läge ännu ej är fullt
säkert bestämdt, och hvarest man kunde vänta sig åtskilliga fynd i
zoologiskt afseende, då ingen naturforskare utom Keilhau besökt denna punkt,
och der man dessutom kunde hoppas att fä göra bekantskap med
Spetsbergens verklige furste, isbjörnen, som der lärer hafva ett älsklings-tillhåll.
*) Vid Engelska elfven synas tvenne stenkolslager. men längre mot norr löpa fyra
dylika, det ena ofvan det andra, sluttande mot hafvet, i hvilket de slutligen
nedstupa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
