Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Ett Spetsbergs-landskap — Olika bergformer — Inlandsisen och glacierer — Hafsströmmar — Spetsbergens klimat, vegetation och djurverld — Fångstmän och turister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar någon dylik föda är att finna, som gam-naturen framlyser. Det är ej
nog, att han genast är redo att bortföra och förtära foglar, som dödats eller
svårare sårats i närheten af hans häcknings-ställen, utan skjutes t. ex. en
ren långt in i landet, dröjer det vanligen icke länge, förrän man ser
några stormåsar högt uppe i luften slå sina rofFogellika kretsar der
ofvan-för och, så snart de anse sig kunna göra det utan fara, nedsänka sig för
att uthacka offrets ögon och efter bästa förmåga sönderslita dess kropp.
— Det är dock ej blott mot svaga och värnlösa, som denna fogelkung
visar sig modig. Till och med björnen blir af honom attackerad, om
denne befinnes vara för närgången. Så berättade en af våra fångstmän
sig engång varit vittne till en ytterst löjlig syn, då en nalle, förmodligen
till följe af en påkommen böjelse för ungfogel-stek, hade ådragit sig
må-sarnes onåd. Från alla sidor angripen, förvirrad af skrän och vingarnes
buller, försökte han visserligen att, sittande på bakbenen, genom täta och
viga slag med framtassarne skydda sitt hufvud och tillstoppa någon enda
angripares otidiga näbb, men slutligen måste han dock fblja mången
annan stor hjeltes föredöme och ”i god ordning” retirera.
Väldet öfver den bevingade skaran måste emellertid stormåsen dela
med en annan fogel, hvilken hörer till dem, som mest ådraga sig den
resandes uppmärksamhet. Ser man en flock mindre måsar (den s. k.
”kryckjen” eller tretåiga måsen), ifrigt och ostördt fiskande, gång efter
annan störta sig ned till hafsytan, behöfver man vanligen ej vänta länge,
förrän» ett på afstånd hördt. gällt ”tjo!” är tillräckligt att förvandla de
belåtna småskriken till högljudd klagan. Snart ser man fridstöraren med
lätta, falklika vingslag störta sig in i måsskaran; hans svarta kropp
förminskar ej det intryck, man genast om honom erhåller, af en sjöröfvare,
som våldsamt vill frånrycka fredliga och värnlösa arbetare deras mödors
lön; under de hastigaste vändningar och kastningar åt alla sidor angriper
han någon högt jemrande mås med sin hvassa näbb, ända tilldcss denna
släpper den nyss fångade fisken. Som en blixt störtar sig då ”tjuf-jon”
ned och uppfångar det fallande bytet *), för att straxt derefter böija
samma hårdhändta lek med en annan ”kryckje”. Sjelfva stormåsen, stark
och djerf som han är, har i denna tyrann sin öfverman. Lägg dertill, att
han hörer till de oförsyntaste äggplundrarne, som ej sällan till och med passar
på att sönderhacka ejderäggen i ett bo, under det att menniskor plundra
*) De gamle hyste en helt annan tanke om afsigten med detta förföljande, såsom
den holländska benämningen ”Struntjager” och den latinska ”Ötercorarius” antyda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
