Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ankomst till Green Harbour — Exkursioner. — Hvitfiskfångare — Forna besök och öfvervintringar — Jagtäfventyr — Sammanträffande med engelsmän — Adventbay — Lax — Renar och renjagt — Båtfärd till Nordfjorden — Kolbay — Gåsjagt — Färd kring Prins Charles Foreland — Djuplodningar — Stormfogeln — Båtfärd genom Forelands sund — Kingsbay — Glacierer — Stenkol — Till Kobbebay och Smeerenberg — Post från Sverige — Smeerenberg förr och nu — ”En vinter på Spetsbergen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l’å gnind häraf lemnade vi sagde dag på förmiddagen Adventbay, sedan
dock Smitt, Nauckhoff, Svensson och 2 man båtledes afgått till Kolbay
för att, om möjligt, der ersätta en förlust, som vi straxt före afresan lidit.
De i Green Harbour erhållna hvitfisk-skelettema hade nemligen blifvit
nedsänkta i hafvet för att af milliarder räkor rengnagas, men vid
upp-halningen brusto repen och trots ihärdiga ansträngningar var det omöjligt
att medelst draggning upphemta mera än några fragmenter ur den
lummiga algskog, i hvilken de nedsjunkit.
På utsatt tid ankomna till Gap Thordsen, funno vi ej der våra
kamrater, hvarföre ankaret fäldes och åtskilliga ganska lyckade botaniska
ströftåg företogos i trakten. Åfven försök till jagtbytens vinnande
gjordes, de flesta dock utan ringaste resultat. En af kamraterna, som fått
höra, att en isbjörn skulle husera i en närbelägen dal, skyndade sig dit,
glödande af ifver. Inkommen i dalen, spejar han kring sig efter byte,
men finner intet. Slutligen synes ett mörkt föremål, kommande liksom
från isöknarne i det inre och närmande sig dalens mynning. Vår jägare
lyfter sin kikare till ögat, det rörliga föremålet är — en menniska. Hyser
kanske Spetsbergen i sitt inre en okänd menniskostam ? Åh nej !
Mannen ser jemförelsevis civiliserad ut. Det är en af kamraterna, som under
ett ströftåg på en annan väg inkommit i dalen. Han talar några
mystiska ord om en isbjörn och går med snabba steg mot stranden. Den
förstnämnde jägaren deremot qvarblifver for att ännu en gång se sig
omkring efter byte. Långt, långt bort i ändan af dalen varsnar han på en
naken fjällsida ett hvitt föremål, — naturligtvis en snöfläck. För
säkerhetens skull rådfrågas kikaren, och till betraktarens stora förvåning synes
den hvita fläcken röra sig långsamt framåt. Det är således ett djur, ett
stort hvitt djur; det är otvifvelaktigt .... Slutsatserna göra sig sjelfva.
Ett ögonblick är nog för att tillse, att bössan är ordentligt laddad, och
sa börjas det ansträngande arbetet att springa i håll. Spänningen är stor.
I den ensliga dalen skall om några ögonblick börjas en strid på lif‘ och
död, och ingen kan så noga afgöra, huru dessa båda alternativer skola
fördelas mellan de tvenne mots tandar ne. Slutligen är jägaren vid sitt
mål, han lyfter hufvudet öfver kanten af den ravin, som hittills skyddat
honom, och finner sig ansigte mot ansigte med en gammal, af ålder
nästan hvit —rentjur. Detta var dramats platta upplösning; björnen var en
humbug, vännen en gyckelmakare och tillfälligheten hade skickat honom
den gamla renen till bundsförvandt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
