Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Sofias första färd längs isgränsen vesterut — Djuplodningar — Lifvet ombord — Försök att nå Sjuöarne och Brandewijnebay — Liefdebay — Båtfärd — Naturen i Liefdebay — Sofia afhemtar de i Kobbebay qvarvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vida lägre breddgrad, än beräknad t var, och en så sydlig färd låg alldeles
utom expeditionens plan. Vi hade hunnit ungefår till Greenwich’s
longi-tud, då vi d. 25 ändrade kurs och styrde mot nordost. Under de
följande dagame gingo vi nu under otaliga bugter och krokar längs efter
kanten af drifisen för att utforska dess sträckning och läge samt söka
någon möjlighet att framtränga mot norden. En sådan färd är
egendomlig nog. Fartyget följer iskanten med rent vatten på ena sidan och
på den andra den hvita barrikaden med sina fält eller, längre i
bakgrunden, till torn och pyramider uppstaplade massor. * Ibland framgår
man som i en kanal, genomskärande ett snötäckt slättland; ett land, der
dock tyvärr första vindstöt medför jordbäfning.
En öppning i isen visar sig; här gäller det att fresta, om vägen
möjligen kan vara fri. Sofia tränger fram mellan de mötande ismassorna
och kommer kanske, om lyckan är god, in på en öppen milsvid
vattenrymd. Man går på, med förhoppning att möjligen nu vara på rätta vägen
att vinna det af så många eftertraktade polarpriset, tills det slutligen
be-finnes, att man kommit in i en fullkomlig, på alla sidor kringstängd
isbassäng. På alla håll sökes en öppning, en genomfart, och på alla håll
uttalar isen sitt kalla ”non possumus”. I Scoresbys tunna*) på förtoppen
sitter en utkik — stundom sjelfva kapten — och spejar, om ej på något
håll ”isblinken” (det ljusa sken, som synes vid horizonten öfverallt, der
isen sträcker sig fram) lemnar rum för den mörkgrå ”vattenskyn”, som
står öfver öppet haf, men äfven från denna höga ståndpunkt upptäckes
ingen möjlighet till vidare framförd. Slutligen återstår intet annat än att
återvända ut i öppna sjön samma väg man kommit, och vid ankomsten
till bassängens mynning har kanske den trånga kanal, som mellan de i
oupphörlig rörelse varande ismassorna ledde derin, blifvit än mera
sammanträngd, och Sofia måste bokstafligen klämma sig igenom, lemnande
alla ombord i den öfvertygelsen, att dylika passager lämpa sig bättre för
ålar än för jernfartyg. Sminket på Sofias kind, en del af den lysande
röda färgen vid vattengången, lemnas som ett minne på isblockens skrofliga
sidor, för att med dem föras till sydligare tpakter och kanske gifva
anledning till någon vacker theori om oljefärgs uppträdande på isen i de
högre breddgraderna.
*) Vid segling bland is, då utkiken för att bättre kunna öfverblicka isens läge eller
upptäcka tillfällen till fångst måste vara till väders, tar han för att vara
någorlunda skyddad mot köld oeh blåst sin plats i en på förtoppen fästad tunna, som
fått ofvan anförda namn.
Sv. Polar expedit. 4868. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
