Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Sofias första färd längs isgränsen vesterut — Djuplodningar — Lifvet ombord — Försök att nå Sjuöarne och Brandewijnebay — Liefdebay — Båtfärd — Naturen i Liefdebay — Sofia afhemtar de i Kobbebay qvarvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stående af Nordenskiöld, Malmgren, Nyström och tre af‘ manskapet
qvarlemnades i Liefdebay, for att undersöka denna vik, som ännu ej
blifvit besökt af vetenskapsmän och hvars geografi och öfriga
naturförhållanden således erbjöde ett nytt fält för forskningen. Det fordras
ingen ringa omsorg att väl utrusta ett båtparti; försummelsen att
medtaga en eller annan i och för sig obetydlig sak kan bestraffas genom
dagar af otrefnad och umbäranden. Man får ej glömma saltet, annars
blir middagen dålig; ej elddonet eller båt-yxan, annars blir middagen
alldeles inställd; ej knallhattarne, annars kan det gå som vid ett tillfälle
under 1861 års expedition, då en af naturforskame jemte harpuneraren
Uusimaa begifvit sig på jagt och i brist af knallhattar jagten måste
be-drifvas så, att Uusimaa, såsom den i skjutkonsten mera underkunnige,
riktade bössan, medan naturforskaren brände af skottet — med cigarren.
Med ett ord, man måste tänka på alla möjligen uppstående kraf, annars får
man stå sitt kast.* Slutligen var allt i ordning och vi lade ut från Sofia,
som straxt derefter ångade ut ur Liefdebay på sin fård till Kobbebay,
lemnande oss, med utsigten på några dagars friskt naturlif i en af
Spetsbergens vackraste nejder, åt vårt ingalunda beklagansvärda öde.
Vi rodde nu första dagen längs efter låglandet på fjordens norra
strand och befunno oss, då lägret slogs för natten, temligen nära det
ställe, der den föregående qväll skjutne renen blifvit qvarlemnad. Som
nu efter skedd inventering åtskilliga välgrundade tvifvelsmål uppstått
rörande proviantens tillräcklighet och här ett godt tillfälle fans att
förstärka förrådet, beslöts, att villebrådet skulle afhemtas, och för detta
ändamål afsändes jägaren, som här åter måste tillåta sig att tala i första
person, jemte tillräcklig bärarehjelp till jagtplatsen. Jag hade inpräglat i
mitt minne, att djuret låg vid kanten af en liten sjö, men — en
Spets-bergs-hed är vidsträckt och små sjöar funnos öfverallt; summan af saken
var, att jag först fram mot morgonen efter många timmars vandring
lyckades återfinna min ren. Då jag nalkades, sågs en liten hvit figur med
klippande öron och nyfiket forskande blick sitta bredvid det döda djuret.
Det var en fjällräf, som infunnit sig för att taga vårt byte i besittning
och nu, vikande för öfvennakten, smög sig undan mellan stenarne.
Karlame styckade och bortburo renen, men qvarlemnade hufvudet såsom
lockbete för räfven. Jag utvalde ett passande gömställe bakom en stor
sten och afvaktade hans återkomst. Det blef tyst på heden och jag
började finna väntan något lang. Snart begynte dock måsarne samlas kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
