Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Läger vid Kobbebay — Sofias återkomst — Grundstötning — Till Liefdebay och uppehåll derstädes — Brandewijnebay — Räfjagt — Nordkap — Renjagter — Parrys ö — Lommebay och Lovéns berg — Återförd till Smeerenberg. — Post från Sverige — Skilsmessa och hemfärd med ”Severine” — Återkomst till Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(hoppsvansar), hvilka här, liksom for öfrigt öfverallt på Spetsbergen,
hvim-lade bland sanden eller kröpo på snöfälten. En stor isbjörn hade helt
nyss vandrat längs den drifvedsrika stranden, men den jägare, som med
passionerad ifver ilade efter hans spår och med säkerhet väntade finna
Nalle nedanför en liten klippudde, dit stegen ledde, fick der ej annat se,
än att sagde potentat satt sig på — med förlof sagdt — sin bakdel och
åkt rutschbana utför en snöbrant, ett fortskalfningssätt, som han med
förkärlek begagnar. Derefter hade han plumsat ned i hafvet och simmat
öfver till den närliggande Phipps ö. Snart ljödo signalskott från fartyget,
manande till skyndsam återfärd, och tunga voro de fjät, hvarmed den
anträddes, ej blott för det svikna hoppet om de arktiska trakternas stoltaste
jagtbyte, utan ännu mer derför, att för många af oss denna punkt (80° 40’)
blef den. der det hette: ”hitintill skall du gå och icke vidare” mot
norden. — Då vi återkommit ombord, funno vi, att isen genom
omkastning i vind och ström böljat drifva upp mot fartyget, som endast imder
väldiga stötar kunde komma ut på friare vatten.
Ånnu hade dock ej vintern inträdt; ännu kunde någon ny plats
besökas, der zoologernas skrapor kunde uppfånga hafvets innevånare, ännu
kunde några halfstclnade växter räddas undan det kyliga täcke, hvilket man
med säkerhet kunde vänta skulle snart nedsänka sig ur de gråa, tunga
molnmassor, som, sönderslitna af blåsten, drefvos fram helt lågt öfver
marken. Vi styrde derföre mot söder, och genom massor af is, under
regntjocka samt beständigt lodande passerade vi natten till den 9 September
genom norra delen af Hinlopen Strait. Ofantliga glacierer bildade dess
vestra strand, längs hvilken vi färdades och från deras flera hundrade fot
höga, tvärbranta väggar nedstörtade oupphörligt med buller och brak det
ena blocket efter det andra och gungade sedan under ständigt
småputt-rande fram på de dystra vågorna. Kl. 0 på morgonen kastades ankaret
i Lommebay, straxt söder om en storartad i hafvet utskjutande glacier,
hvars talrika ”kalfvar” på alla sidor dansade kring fartyget och skubbade
sig mot dess sidor.
Onekligen var vädret ej synnerligen lockande till exkursioner, ty
0 k l/2 grads värme samt täta snöbyar kunna ej för zoologen och ännu
mindre för botanisten vara behagliga. Men just dessa den annalkande
vinterns förtrupper manade till forcerad verksamhet under de tvenne
dagar, uppehållet här varade. Också hade genom tilltagande snöfall hela
nejden klädt sig i hvitt, innaii naturforskarne d. 10 på aftonen återvände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
