Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Sofias färd norrut — Vi uppnå 81° 42´ — Följa iskanten vesterut — Djuplodningar — Återvända till Spetsbergen — Ny färd norrut — Sammanstötning med is och läcka — Fartyget repareras i Kingsbay — Försök att söder om Spetsbergen gå österut — Hemfärd — Storm vid Beeren Eiland — Tromsö — Götheborg — Carlskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
promenad bland likkistorna på öns nordsida och der skada, huru räfvens
tänder lemnat sina märken på menniskobenens ledknappar. Ombord var
dock som alltid trefligt; en artistiskt bcgåfvad kamrat, som visste att med
sin pensel framtrolla saftiga sydfrukter och förföriska qviimogestalter,
rönte i denna sin verksamhet mycken uppmuntran.
Vintem hade nu på allvar inträdt; i hytterna hade vi ej mer än
4° varmt. Mörkret böljade sänka sig öfver landet; i norr stod himmelen
n
svart, molnhöljd och hotande, och åt detta håll låg vår väg. Annu sedan
alla förberedelserna till ett nytt fälttåg mot isen voro färdiga, hindrade
snötjocka och storm vår affärd. Slutligen d. 1 Oktober på eftermiddagen
lättade vi under fortfarande snöyra ankaret och lemnade de förenade
rikena Smeerenberg och Kobbebay med liflig förhoppning att aldrig mera
behöfva återse dem och föga anande, att den tid snart skulle komma, då
vi med orolig längtan skulle spana efter första skymten af deras ödsliga
bergsbranter.
Innan vi öfvergå till skildringen af Sofias sista färd mot norden,
torde det vara nödvändigt att gifva läsaren en riktig föreställning om den
plan, som af vederbörande uppgjorts för den återstående delen af
expeditionen. Hvad åsyftade vi? Hvilka voro de hinder, som vi kunde
beräkna att möta? Hvilka hjelpmedel hade vi att öfvervinna dessa hinder?
Först torde man erinra sig, att personalen ombord på Sofia nu
utgjordes af följande: vetenskapsmännen Prof. Nordenskiöld, Doc. Berggren
(botanist) och Dokt. Lemström (fysiker), fartygets båda officerare och
läkaren, (af hvilka de förra hade om händer de meteorologiska
observationerna, den senare, jemte Nordenskiöld, de zoologiska arbetena), en
styrman, två maskinister, en timmerman, tio man af flottans manskap och
två norska fångstmän, inalles 22 man. — Hvad våra planer beträffar, gälde
det i första rummet, nu som förr, att söka framtränga så långt som
möjligt mot norden och kanske norr om Spetsbergen finna ett land, hvars
tillvaro man har en viss anledning att antaga, och som sedan kunde tjena
till bas för ett vidare framgående. Skulle det ej lyckas oss att finna en
väg i denna riktning, var afsigten att gå till Sjuöarne, för att derifrån
företaga färder mot norr och öster (till det lockande Giles land, ”das
sagenhafte Land im Osten”, som det af tyskame kallas). För detta
ändamål kunde en öfvervintring blifva nödvändig och derpå voro vi äfven
beredda. Skulle denna komma till stånd, var vår afsigt att under
mid-vintern qvardröja på Parrys ö, der en liten skyddad slätt mellan bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
