Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Sofias färd norrut — Vi uppnå 81° 42´ — Följa iskanten vesterut — Djuplodningar — Återvända till Spetsbergen — Ny färd norrut — Sammanstötning med is och läcka — Fartyget repareras i Kingsbay — Försök att söder om Spetsbergen gå österut — Hemfärd — Storm vid Beeren Eiland — Tromsö — Götheborg — Carlskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afsked, ökas på ett betänkligt sätt, och vi tyckte oss nästan hafva en försmak
af den tid, då halfårsnatten som en isig säck sluter sig om dessa trakter.
Ombord förmärktes i sammanhang dermed åtskilliga symptomer af en
sjukdom, som fick namnet ”potatissjuka”, och hvilken visade sig som en
svåröfvervinnelig dåsighet och en bestämd motvilja att lemna den
hori-zontala ställningen på hyttens soffa. I händelse af en öfvervintring hade
det nog blifvit nödvändigt att med kraft uppträda mot dessa symptomer,
kanske skörbjuggens förtrupper.
Hela viken var uppfyld af glacieris i större och mindre block, och
mellan dessa belade sig vattnet med nybildad is, som för hvaije timme
förstärktes och allt fastare böljade sluta sig kring fartyget. Denna nya
is var alldeles genomskinlig, och från däcket såg man stundom om nättema
under det klara täcket här och der en lysande punkt eller ett mera utbredt,
hastigt uppflammande, hvitgult sken, som närmade sig ytan och åter försvann;
det var hafvets fosforescerande djurarter, som rörde sig i vattnet under
isen. Vi önskade alls icke att blifva instängda i Kingsbay; en
öfvervintring på en så sydligt belägen punkt hade nemligen varit i det närmaste
ändamålslös, och afslutandet af arbetet med läckans botande motsågs derför
med en viss otålig längtan, ej utan en liten tillsats af oro öfver isens
tilltagande tjocklek. På qvällen d. 10 var ändtligen allt färdigt och chefen,
angelägen att så fort som möjligt få fartyget befriad t ur sitt fängelse,
lät genast företaga uthalningen. Det var på tiden, och styft arbete
kräf-des; vi måste alla i sena qvällen upp på däck och gå i spelet, och ändock
var det endast med möda, fartyget kunde fås ned från upphalningsbädden
och framtvingas- några famnar genom isen. Som bevis på hvilken styrka
denna vunnit, kan anföras, att en af båtarne, som låg förtöjd akter om
fartyget, vid uthalningen drogs upp på isen och stod der på kölen utan
att bryta igenom. Emellertid kommo vi ut och ankrade på jemförelsevis
rent vatten. Följande dag var Söndag, och som örlogsmannabruket
fordrar, att hvilodagen, om omständigheterna ej bestämdt förhindra det,
hålles i helgd, qvardröjde vi öfver denna dag på ankarplatsen.
Guds-tjensten ombord på Sofia är ännu ej beskrifven; den saknade ej sin enkla
högtidlighet. Trossbottnen uppstädas på bästa sätt och dess bord
öfver-täckes med ett blått och gult slupkläde. Alla infinna sig i
helgdags-drägt, två psalmer sjungas, chefen läser en kort predikan och några böner,
och det hela afslutas, enligt krigsmannased, med ”Gud bevare konung
Sv. PolarexpeJit. 4SUS. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
