Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Sofias färd norrut — Vi uppnå 81° 42´ — Följa iskanten vesterut — Djuplodningar — Återvända till Spetsbergen — Ny färd norrut — Sammanstötning med is och läcka — Fartyget repareras i Kingsbay — Försök att söder om Spetsbergen gå österut — Hemfärd — Storm vid Beeren Eiland — Tromsö — Götheborg — Carlskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 14:de hade vi hunnit till Sydkap. Det var vackert klart väder,
och vi sågo i norr. några ståtliga solbelysta fjäll, Homsundstinderne.
Vattnet hade nu blifvit 4 grader varmt, och ehuru thermometem i luften
visade —6,8°, tycktes det oss, att en helt ny stämning inträdt i naturen.
Massor af fogel, alkor, havhestar och ejderhannar, syntes. På natten, som
var särdeles mörk med herrligt norrsken, blef åter hård blåst. Vågorna,
som spolade öfver däcket, bildade der en issörja, som gjorde
promenaderna nästan halsbrytande. Ibland kastades också några af de små
lysande hafsdjuren (bland dem en liten krustacé af Copepodemas ordning)
upp på däck och lågo der en stund, glimmande som stjernor. Den 15:de
styrdes ostvart mot Tusenöarne, men då vi kommit dessa på ungefär 30
minuter nära, möttes is, som, i böljan gles, snart blef af så svår
beskaffenhet, att vi ej kunde tänka på att med det genom läckan försvagade
fartyget arbeta oss igenom. Vi måste således uppgifva alla planer på
upptäcktsresor österut och vända stäfven mot söder, mot hemmet. Visst är
det sant, att i glädjen häröfver glasen klingade i gunrummet, men det
var dock afskedet från Spetsbergen, och detta afsked var vemodigt nog.
Säkert finnes ingen af oss, som ej längtar att ännu en gång återse de
vackra fjordarne, rendalarne, de stolta, i midnattssolen skinande
glacie-rerna, att ännu en gång få njuta af det fria, herrliga lifvet deruppe. Nu
var det emellertid slut med allt detta. Vi måste för denna gång afstå
från vidare försök att vinna odödligheten i polarriket och fingo trösta oss
med den tanken, att, om vi ej lyckats komma så högt upp, hade vi i
utbyte ej heller kommit så djupt ned, som möjligt varit. Vi hade, hvad
sjelfva Spetsbergen beträffar, ej sett andra än de mera besökta trakterna,
och af några bland dessa, t. ex. Kobbebay och Smeerenberg, hade vi fått
se mer än vårt lystinäte. Nog kände man sig stundom böjd for ett visst
missnöje öfver att vi, som dock hade ångkraften till vårt förfogande, på
Spetsbergen ej kommit till andra ställen än sådana, som, snart sagdt, hvaije,
äfven den anspråkslösaste, sillskuta kan hinna; men lor samlingarnas
kompletterande var säkerligen den plan, som följdes, den fördelaktigaste, och
dermed fick man gifva sig tillfreds.
Ånnu återstod af nordhafsfården en liten slutepisod och denna
ej af de trefligaste. Vi gingo mot söder och närmade oss Beeren
Eiland. Det befans nu, att ostnordost om denna ö sträcker sig på en
rymd af 60 nautiska mil en bank med djup vexlande mellan 15 och 40
famnar. Detta grunda vatten gjorde oss i början, medan vädret var vac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
